Jag har hävdat att judar, och i synnerhet judiska organisationer, bör ta avstånd då den självutnämnda judiska staten Israel begår brott. Jag ställer samma krav på muslimer och i synnerhet muslimska organisationer, då brott begås i namn av islam. Sak samma gäller förstås kristna. Det gäller också anhängare av politiska ideologier.

Är det ett orimligt krav? Ja, säger Willy Silberstein (Brännpunkt 4/6). Ja, värre än så, det är ett krav som ”öppnar för antisemitiska reaktioner om judar inte tar avstånd”. Men detta antyder att vi faktiskt är överens. Silberstein tycks också tro att om judar och judiska organisationer håller inne med sin kritik, så kan det ge upphov till antisemitism. Men då bör de väl framföra kritiken!

Varför skulle inte judar ta avstånd? Som socialist har jag ofta varit i motsvarande situation. Vad tänker jag om Stalins terror? Den utövades i socialismens namn. Frågan till mig är därmed högst befogad. Jag har alltid varit villig att besvara den. Vad är det för konstigt med detta?

Om jag tiger tänker folk förstås att jag samtycker.

Silberstein försöker visa att det är en orimlig hållning med ett tänkt exempel. Godtar man min logik måste jag ta avstånd ifrån en filosof, som går bärsärkargång och mördar en grupp studenter. Exemplet är långsökt.

Varför skulle hans mördande förknippas med att han är filosof? Men skulle filosofen ifråga motivera sitt handlande genom att åberopa utilitarismen skulle jag inte tveka att ta avstånd. Det vore min plikt att klargöra hur han tänkt fel. Jag har ju argumenterat för att utilitarismen är riktig.

Det är för övrigt inte bara en fråga om egenintresse, när man på detta vis klargör att illdåd i namn av någon lära, religiös, politisk eller filosofisk, som man omfattar, inte har något stöd i läran. Det är inte bara en fråga att värja sig mot hat och miss förstånd. Det är också ett intellektuellt redlighetskrav.

Jag förväntar mig till exempel att den som försvär sig till Heideggers filosofi klargör hur hon förhåller sig till nazismen. Det är ju viktigt att förstå sambandet i ett fall som detta, då Heidegger själv var nazist. Om Heidegger tänkte fel, med utgångspunkt från sina egna premisser, då han blev nazist, är det intressant att förstå vad slags tankefel han gjorde sig skyldig till.

TORBJÖRN TÄNNSJÖ

professor i praktisk filosofi