Palestiniern Hassan Azads fru Maha födde trillingar i Jordanien för tio år sedan. Pojken Ali har en hjärnskada och sitter i rullstol. Den andre pojken Abdil Rahmann är hörselskadad. Den tredje pojken Ismael var helt frisk vid födseln. Pappan Hassan har genomgått flera hjärtoperationer och har pacemaker. Frun och barnen är svenska medborgare. Det är denna familj som Sverige överväger att splittra genom att pappan på okända grunder ska utvisas till Jordanien. Foto: Caroline Tibell
Tänk dig att du blir uppringd av polisen och uppmanad att anmäla dig på en polisstation i morgon bitti. Du undrar förstås varför men får inget veta. Väl där blir du anmodad att komma tillbaka nästa dag, och nästa, dag efter dag. Du får fortfarande inte veta varför.
Så en dag kastas du i fängelse, fortfarande utan att någon berättat vilket brott du anklagas för eller eventuellt har gjort dig skyldig till. Hela situationen är så absurd, så otänkbar, att du nog inte riktigt kan föreställa dig hur det skulle kännas.
Så vad handlar det om? En bild från gamla Östeuropa? En historia ur en agentfilm? Om det vore så väl. Dessvärre utspelar sig detta i Sverige 2007. Just nu.
Hassan är jordansk medborgare och bosatt i Sverige sedan 1996. Han anses vara ett hot mot rikets säkerhet, ett terroristhot. Därför ska han utvisas ur Sverige till Jordanien. Med tvång ska han skiljas från sin familj, fru och tre barn, trillingar, som nyligen blivit svenska medborgare samtidigt som han själv fått nej utan att få veta varför.
Utvisningsbeslutet har fattats av Migrationsverket. Det grundar sig på hemlig information från Säpo. Förmodligen känner inte Migrationsverket till innehållet i denna information och inte ens Hassan själv får veta vad han anklagas för.
Beslutet har överklagats till regeringen som är högsta instans i så kallade säkerhetsärenden. Innan regeringen beslutar ska Migrationsöverdomstolen yttra sig
i fallet, men bara i frågan om det föreligger så kallad verkställighetshinder, det vill säga sådan risk för förföljelse, dödsstraff eller tortyr i Jordanien att Hassan inte kan utvisas dit. När Migrationsöverdomstolen sagt sitt fattar regeringen beslut.
Migrationsminister Tobias Billström har framhållit att det är ”regeringens skyldighet att se till att vårt land inte blir en tillflyktsort för säkerhetshotande verksamhet”. Vi delar naturligtvis den uppfattningen.
Men det är allvarligt om terroristbekämpningen tillåts ske på bekostnad av de mänskliga rättigheterna. Denna kräver att varje individ som står anklagad för ett brott måste få ta del av anklagelserna, få möjlighet att försvara sig och få dessa prövade av en opartisk domstol.
Vad har Hassan gjort sig skyldig till? Han uppger själv i en intervju att han tror att misstankarna mot honom beror på att han på olika sätt försökt att hjälpa utsatta palestinier, människor som lever under extremt svåra omständigheter
i det land där han en gång föddes.
Vi vet inte om det stämmer. Men vi kan konstatera att om han har rätt sitter vi också på de anklagades bänk: Röda Korset gör omfattande humanitära insatser i Palestina och har inga planer på att avbryta dem.
Vi känner en stark oro över att det i själva verket inte är Säpo som har anklagelser mot Hassan utan USA.
När två personer för några år sedan under skandalösa former utvisades till Egypten var det amerikanarna som var pådrivande. I dag vet vi, inte minst genom många vittnen från Guantánamofängelset, att USA i åtskilliga fall har fängslat oskyldiga och behandlat dem i strid med internationella regler om mänskliga rättigheter och krigets lagar (humanitära rätten).
Under Almdedalsveckan i somras frågade Röda Korset och andra frivilligorganisationer ut partiledare eller partisekreterare från samtliga riksdagspartier, också de nuvarande regeringspartierna, om den internationella politiken. Alla de svarande var ytterst kritiska mot de amerikanska övergreppen på den internationella rätten.
Utan undantag, och utan att darra på målet, framhöll partiföreträdarna att det är viktigt att Sverige för kampen mot terrorismen på ett sätt som inte kränker mänskliga rättigheter och humanitär rätt. Det är oerhört angeläget att den principen får gälla också i fallet Hassan Asad.
Att reagera mot hur Hassan Asad behandlas handlar inte om att ta ställning till om han är en säkerhetsrisk eller inte – eller om han har gjort sig skyldig till brott eller inte – det vet vi ingenting om.
Men det är oacceptabelt att behandlingen av honom kan fortgå
i ett samhälle som kallar sig rättssäkert och i ett land som säger tro på att internationell rätt är ett sätt att skapa en bättre värld.
Därför måste han få möjlighet till en rättssäker process.
Fotnot: I kväll kl 19 i ABF-huset i Stockholm håller föreningen Ordfront ett kampanjmöte till stöd för familjen Asad.
Bengt Westerberg
ordförande
Svenska Röda korset
Christer Zettergren
generalsekreterare
Svenska Röda korset
