Mattias Goldmann

Vem ska våga investera i något vars skattevillkor är så dåligt kända?

Mattias Goldmann

Från den 1 januari 2013 får Sverige en ny, skärpt miljöbilsdefinition. Det är inte en dag för tidigt – men förslaget är så behäftat med svagheter att det inte presenteras i själva budgetpropositionen, utan i Finansdepartementets Skatte- och tullavdelnings bilaga Vissa skattefrågor inför budgetpropositionen för 2013.

Sedan tidigare har regeringen aviserat att snittutsläppen från nya miljöbilar ska vara max 95 gram koldioxid per kilometer. Men i förslaget skriver regeringen själv att ”sammanfattningsvis är det svårt att beräkna hur de totala utsläppen av koldioxid påverkas”. Detta beror på regeringens påfund att bilen tillåts släppa ut mer ju mer den väger. Om många då väljer de tyngre bilarna, stiger utsläppssnittet. Detta hade inte varit så allvarligt om regeringen satt ett tak vid dagens miljöbilsgräns på 120 g CO2/km, men inget tak alls föreslås.

Från årsskiftet ska vi med statens finanser skattebefria tillverkare som vill sälja 2,5 ton tunga diesel-SUV:ar med utsläpp på uppemot 150 g CO2/km. Inte heller ställs några krav alls på partikel- eller kväverening, buller eller trafiksäkerhet, bortom de baskrav EU:s lagstiftning anger.

Brännpunkt 14/4 angav regeringen att omställningen till förnybara drivmedel ska påskyndas, bland annat med en kvotplikt för biobränslen. I måndagens budgetproposition är stimulansen till biobränslen tvärtom urholkad. Gas- och etanolbilar tillåts släppa ut 150 g CO2/km, vilket motsvarar den klimatnytta biodrivmedlen ger, men ”på sikt” tas stimulansen bort.

En så oprecis tidsavgränsning försvårar förstås för omställningen – vem ska våga investera i något vars skattevillkor är så dåligt kända? Detta förstärks av att beskeden om förmånsvärdena bortom 2013 fortsatt låter vänta på sig.

Från 2010 har miljöbilarna regelmässigt stått för drygt 40 procent av nybilsförsäljningen, men med den skärpta definition som regeringen föreslår ska andelen ner till ”cirka 10 procent”. Syftet är att den fortsatta fordonsskattebefrielsen, som löper i fem år från registreringstillfället, inte ska bli för dyr för statskassan. Därmed har regeringen också bakvägen klargjort att de inte kommer att väsentligt höja skatten på bilar med höga utsläpp, trots att det behövs som komplement till skattebefrielsen för de klimatbästa bilarna.

Fordonsskattebefrielsen för miljöbilar gynnar givetvis främst de bilar som annars har relativt hög skatt. Eftersom skatten är klimatbaserad, med en uppräkningsfaktor för dieselbilar, slår regeringen själv fast att ”följden av ett sådant system är att det i större utsträckning är tyngre fordon som släpper ut mer koldioxid och dieselbilar som får större skattelättnad”.

Regeringen har av allt att döma inte tänkt lämna förslaget om ny miljöbilsdefinition till riksdagen för avgörande. Det är måhända formellt möjligt att undvika eftersom det handlar om en skärpning av befintliga kriterier. Men det vore välgörande om riksdagen tilläts behandla frågan, inte minst som det förslag som nu smugits in i en budgetbilaga har så allvarliga fel och brister. I en seriös och grundlig genomgång skulle den slutliga utformningen kunna gynna den lokala miljön, hälsan och trafiksäkerheten, och den globala miljön. Det gör inte dagens förslag.

MATTIAS GOLDMANN

Gröna bilister