För de flesta är julen en högtid förknippad med glädje, gemenskap och avkoppling.
Men i år kommer jul- och nyårsfirandet för många också att ha ett inslag av sorg och saknad.
Våra tankar går till de människor som gick bort under de där ohyggliga minuterna då flodvågen slog in över stränderna i Asien och Afrika.

Många människor bär på hemska minnen från katastrofen som nu blir särskilt påtagliga.

Avslutningen på året har präglats av intensiv debatt kring regeringskansliets agerande i samband med katastrofen.
Katastrofkommissionen, tillsatt på regeringens initiativ, har levererat kritik mot mig, mot andra statsråd, mot regeringskansliet och andra offentliga aktörer.
Regeringskansliet var inte tillräckligt handlingskraftigt när katastrofen inträffade. Det fanns inte tillräckligt med underlag och information för att sätta igång arbetet.
Jag har som statsminister det övergripande ansvaret för regeringskansliets arbete.
Jag tar mitt ansvar för det som utfördes efter tsunamin - och för det som ska göras nu
för att vi ska stå bättre rustade nästa gång en katastrof inträffar.

Det handlar om att stärka vår kapacitet att inhämta och analysera information vid katastrofer och att förbättra möjligheterna att sätta in hjälpinsatser utan dröjsmål.

Katastrofkommissionens rapport visar också att det fanns stora insatser som genomfördes väl.
Över 20 000 svenskar fanns i de drabbade områdena när vågen slog till.
Med gemensamma ansträngningar från flygbolag, resebolag och staten kunde alla svenskar som ville hem återvända till Sverige inom en dryg vecka. På flygplatserna fanns stöd till den som behövde.
I kommunerna hade krisgrupper satts upp. Kyrkor, ideella organisationer och medmänniskor lade allt annat åt sidan för att finnas till när de behövdes.

Jag vill ta tillfället att än en gång framföra mitt varma tack till alla dem som hjälpte till i katastrofarbetet.

Vi ska lära av det som gick fel, men också av det som gjordes bra efter tsunamin. Samtidigt som vi gör det, måste vi också se och hantera de utmaningar
Sverige står inför.
För hur märkligt det än kan kännas efter stora katastrofer fortsätter livet och vardagen med sitt ständiga flöde av händelser, möten, diskussioner, beslut, nya sorger och glädjeämnen.
Trots att nästan 300 000 nya jobb har skapats de senaste tio åren är arbetslösheten för hög. Trots 14 000 nya lärare har inte resultaten i skolan blivit så bra som de borde. Trots att vi kanske har världens bästa sjukvård, känner människor inte den trygghet de är värda när de behöver vård.

Vi har nu ett bra läge att göra Sverige ännu tryggare. Den svenska ekonomin är inne i en uppåtgående fas. De offentliga finanserna är starka och tillväxten är god.
Kostnaderna för ohälsan minskar. Skatteintäkterna ökar. Förra året var nyföretagandet det högsta på 20 år.

Den goda ekonomiska utvecklingen, tillsammans med det jobbpaket som regeringen presenterade i höstas, gör att jag bedömer att den öppna arbetslösheten kommer ner mot 4 procent under år 2006.
”Vi vill använda de goda tiderna till att förändra
välfärden.
”Vi vill utveckla omsorgen om våra äldre, anställa fler välfärdsarbetare, införa parbo-garanti i äldreomsorgen, öka stödet till anhöriga och utveckla hemtjänsten.
”Vi vill genomföra en omfattande tandvårdsreform. Patientkostnaden för en grundläggande undersökning ska ner till en nivå som ungefär motsvarar kostnaden för besök hos en läkare. Människor ska skyddas mot alltför höga kostnader vid nödvändiga ingrepp.

Högeralliansen har enats om att under två mandatperioder sänka skatten till EU:s snitt, det vill säga med 250 miljarder kronor. För att finansiera det måste man ta bort 20 procent av den svenska välfärden.

Det motsvarar lönen för var femte lärare, polis eller läkare, var femte utbildningsplats på högskola eller universitet, ett par hundra kronor i lägre barnbidrag, försämrade bostadstillägg för pensionärer.
Så stora neddragningar måste göras, vid sidan om alliansens redan föreslagna nedskärningar för dem som har det tuffast - arbetslösa och sjuka.

Då skapas ett annat Sverige -
och en annan samhällsmodell.
För vår del råder ingen tvekan. Satsningar på jobb och välfärd är viktigare än stora skattesänkningar för redan välbeställda.
När vi nu ser sysselsättningen ta fart, samhällsekonomin bli allt starkare och utrymmet för välfärdssatsningar öka så är det ett bevis på att den svenska modellen är modern.

Varför ska vi då byta ut den mot en sämre? Den frågan återkommer vi till i valrörelsen.