Världsbanken står inför ett vägval efter att dess högste chef Paul Wolfowitz tvingades lämna sin post i förra veckan. Genom att agera snabbt och klokt skulle Sverige kunna spela en viktig roll för att styra Världsbanken i en mer demokratisk riktning.

Enligt en oskriven regel utser alltid USA Världsbankens president, medan Europa alltid utser chefen för Internationella valutafonden.

Denna högst odemokratiska process är en direkt avspegling av maktförhållandena inom Världsbanken.

Trots att Världsbanken är en global institution med enorm makt över fattiga länder, inte minst genom de villkor som ställs för långivning, så styrs den inte enligt några demokratiska principer.

Röstsystemet är istället uppbyggt så att de stater som var mäktigast när Världsbanken bildades, vid andra världskrigets slut, har flest röster.

I samband med att Paul Wolfowitz nu tvingas bort uppstår ett gyllene tillfälle att förändra detta. Här kan Sverige spela en roll.

På kort sikt handlar det om att offentligt kräva att nästa Världsbankschef utses i en transparent och demokratisk process där kompetens är avgörande snarare än nationalitet.

Här ingår naturligtvis också att acceptera att nästa IMF-chef inte automatiskt ska utses av Europa.

På lite längre sikt bör Sverige arbeta för en grundläggande reformering av röstsystemet i Världsbankens styrelse. Det finns de som tycker att röstsystemet ska baseras på demokratiska principer där varje land har en röst. Andra tycker att röst­systemet ska avspegla medlemsländernas ekonomiska styrka. Idag är det varken eller.

Under 2007 pågår en påfyllning av den fond inom Världsbanken som lånar ut pengar till de fattigaste länderna.

Sverige skulle, som en av de stora finansiärerna av denna fond, kunna ställa krav på en förändring av Världsbankens politik i samband med detta.

Att inte utnyttja tillfället vore närmast att betrakta som slöseri med svenska skattepengar.

Inger Björk
generalsekreterare
Forum Syd
Sven Elander
handläggare Globala utvecklingsfrågor
Forum Syd