Vårdnadsbidraget är en av de reformer i Alliansens familje- och jämställdhetspolitiska paket som har genomdrivits under mandatperioden.

Denna reform har en negativ inverkan på jämställdheten mellan kvinnor och män, både i hemmet och på arbetsmarknaden. Detta konstaterar vi i rapporten Vad hände med hela lönen och halva makten som vi skrivit på uppdrag av Arbetarrörelsens Ekonomiska Råd.

Rapporten, som släpps idag, är den första rikstäckande undersökningen som gjorts över vårdnadsbidragets effekter. I rapporten har vi, även detta för första gången, använt oss av individuella inkomstuppgifter. Detta innebär att vi kan diskutera och dra slutsatser kring vilka typer av familjer det är som nyttjar reformen samt hur reformen påverkar de nyttjande familjernas inkomster och arbetsutbud. Att ta reda på detta är centralt för att kunna utvärdera reformen, särskilt eftersom en utbyggnad av den är en av Kristdemokraternas paradfrågor inför det kommande valet.

Det bör sägas att även regeringen har beställt en sådan utredning från Statistiska Centralbyrån, men den kommer inte att vara färdig förrän i oktober – alltså några veckor efter att den sista valsedeln har räknats.

Vi har kontaktat alla de 83 kommuner som har haft vårdnadsbidraget under hela 2009 och begärt information över hur många vårdnadsbidrag som betalats ut under året, samt vem som har mottagit utbetalningen. Det visar sig att i de 55 kommuner som vi har fått uppgifter från så har 6 306 barn någon gång under 2009 erhållit vårdnadsbidrag. Detta motsvarar cirka 7,8 procent av dessa 55 kommuners totala barnkullar i det aktuella åldersspannet.

Det går alltså att konstatera att systemet omfattar flera tiotusental människor direkt och troligtvis mångdubbelt fler indirekt. Vårdnadsbidraget är varken ett litet eller perifert alternativ till andra former av barnomsorg, såsom förskolan.

I 92 procent av fallen har det varit en kvinna som stått som huvudsökande, alternativt varit den person till vilken pengarna har utbetalats. Reformen har dock utformats på så vis att den som tar emot pengarna inte behöver vara den som är hemma med barnen eller barnet. Det enda kriteriet är att man inte nyttjar den offentliga barnomsorgen eller något offentligt försäkringssystem. Denna siffra indikerar dock att det i de flesta fall är kvinnan som anses vara huvudansvarig för barnen i de familjer som nyttjar vårdnadsbidraget.

När vi studerar de individuella inkomstuppgifterna så bekräftas denna bild. Resultatet av vår undersökning visar att vi, för de kvinnor som tar ut vårdnadsbidrag under längre tid under 2009 än vad de gjorde 2008, finner ett inkomstbortfall på 10,8 procent.

Samma siffra för män är 2,7 procent. Dessa inkomstfall ska inte ses som en ren effekt av vårdnadsbidraget då de inte är kontrollerade för konjunktur samt då man ej heller tagit hänsyn till i vilken mån personerna tagit ut vårdnadsbidrag eller föräldrapenning under 2008.

Enligt de beräkningar som vi gjort för att kontrollera dessa aspekter skulle skillnaden i inkomstbortfall mellan män och kvinnor sannolikt vara ännu större. Det är mer troligt att de negativa effekterna på inkomsten hos kvinnor av att ta ut vårdnadsbidrag är uppåt 20 procent, att jämföra med en marginell effekt hos män. Detta innebär att vårdnadsbidragsreformen bidrar till att inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män ökar.

De negativa effekterna är inte jämt spridda mellan olika grupper av kvinnor. Kvinnor med låga inkomster är tydligt överrepresenterade. Nästan 80 procent av kvinnorna som nyttjar bidraget befinner sig i de fyra lägsta inkomstdecilerna, och det är också bland kvinnorna med lägre inkomster som vi finner de största negativa effekterna. I nästan hälften av de familjer som vi observerat är kvinnorna är helt eller delvis beroende av sina män för sin försörjning.

Att dessa kvinnors inkomster faller betyder att de jobbar mindre och blir än mer beroende av sin partner för försörjning. Eftersom dessa kvinnor i många fall redan är dåligt etablerade på arbetsmarknaden, tenderar ett system som uppmuntrar till att ytterligare minska deltagandet att förvärra dessa individers utanförskap. Reformen leder alltså inte bara till ökade löneskillnader mellan män och kvinnor, den riskerar också att ytterligare försvaga fattiga kvinnors position på arbetsmarknaden och begränsa deras möjlighet till egen försörjning.

Familjer som nyttjar vårdnadsbidraget får större ansvar för sina barn då de inte längre får använda sig av förskolan. Eftersom kvinnor överlag gör en större del av det obetalda arbetet i hemmet är det kvinnorna som framförallt påverkas av detta. Det innebär att förutsättningarna att uppnå jämställdhet försämras även i de familjer där kvinnan inte går ner i arbetstid. I dessa familjer finns det överhängande risker att kvinnornas arbetsbörda markant ökar. Reformen bidrar med andra ord till att ytterligare befästa normen om kvinnan som huvudansvarig för barn och hem.

För att sammanfatta kan vi konstatera att reformen inte bara strider mot den så kallade arbetslinje regeringen påstår sig driva som är att få fler människor i arbete, utan att den också på flera olika sätt har negativa effekter på jämställdheten. Man kan fråga sig vad som skulle hända om vi fördubblar bidraget till 6 000 kronor och gör det obligatoriskt för alla Sveriges kommuner, något som Kristdemokraterna nu går till val på.

Då ungefär dubbelt så många människor skulle kunna ha möjlighet att söka bidraget och det skulle bli mycket mer attraktivt att göra det skulle de negativa effekterna sannolikt mångdubblas. Vi kan inte se någon reform som varit ett större slag mot den positiva jämställdhetsutveckling vi haft i Sverige de senaste femtio åren och tycker att detta är något som det svenska folket ska ta med sig när de går till valurnorna den 19 september.

CLAES BORGSTRÖM

Socialdemokraternas jämställdhetspolitiske talesperson

DANY KESSEL och SIMON VINGE

Ekonomstudenter och författare till rapporten Vad hände med hela lönen och halva makten?