Föräldraförsäkring och vårdnadsbidrag gör att många invandrarbarn går miste om den tidiga träning i svenska språket som förskolan ger, enligt skribenterna.
Foto: Erik G Svensson/Scanpix
Det finns en bred enighet om att invandrarnas integration på arbetsmarknaden är en viktig samhällsfråga. Men debatten om vilken integrationspolitik som ska föras präglas ofta mer av värderingar än av fakta om problem och möjligheter. I rapporten Sysselsättning för invandrare – en ESO-rapport om arbetsmarknadsintegration som Expertgruppen för studier ioffentlig ekonomi publicerar idag har vi utgått från aktuell forskning och beprövad internationell erfarenhet.
Att det finns problem är uppenbart: sysselsättningen bland utrikes födda är avsevärt lägre än bland inrikes födda. Sysselsättningsgraden varierar också mellan olika grupper av invandrare – flyktingar och deras anhöriga är arbetslösa i högre grad än andra utrikes födda. Men problembilden är komplex.
I rapporten utvärderar vi den kunskap som finns och den politik som förs för att förbättra invandrarnas situation på arbetsmarknaden. Politiken granskas ur ett helhetsperspektiv som beaktar både de generella åtgärder som alla kan ta del av och de riktade insatser som genomförs enbart för invandrare. Med ett helhetsgrepp blir det också tydligt att det finns brister, luckor och överlappningar i dagens politik.
Vi har identifierat tre huvudförklaringar till att många invandrare har svårt att hitta arbete:
1. Invandrarnas språkkunskaper, utbildning och yrkeserfarenhet. Kunskaper från hemlandet kan minska i värde när man flyttar till ett annat land. Arbetsgivare kan också välja bort arbetssökande om de inte kan värdera tidigare utbildningar eller yrkeserfarenheter.
2. Trösklar för att ta sig in på arbetsmarknaden, till exempel diskriminering och höga ingångslöner.
3. Invandrarnas nätverk är ofta mindre effektiva. Ju fler arbetslösa det finns i bekantskapskretsen, desto svårare är det att hitta lediga arbeten eller lämpliga referenspersoner.
En politik för integration på arbetsmarknaden måste fokusera på dessa problem. Den bör bestå av en mix av riktade åtgärder för specifika grupper, som utbildningen svenska för invandrare, och generella åtgärder som vänder sig till hela befolkning, som Arbetsförmedlingens insatser.
Åtgärderna måste komplettera varandra, och dessutom vara träffsäkra och effektiva var och en för sig. En slutsats är att dagens integrationspolitik är förankrad i aktuell forskning, utvärderingar och internationella erfarenheter. Men det finns utrymme för förbättringar.
I rapporten pekar vi på ett antal åtgärder som kan förbättra arbetsmarknadsintegrationen. Av dessa vill vi framhålla fyra förslag som särskilt angelägna.
• Inför ett begripligt, lättillgängligt och effektivt system för godkännande av meriter och klargöranden om behov av kompletterande utbildning.
I dag är ansvaret för att fastställa valideringar och kompletteringsbehov fördelat på många olika aktörer. För utrikes födda kan det vara svårt och ibland omöjligt att hitta rätt instans. Systemet fungerar inte heller effektivt när de väl hittar rätt.
• Ge Skolverket i uppdrag att hjälpa kommuner med ett stort mottagande av invandrare i skolåldern. Många skolor och har svårt att erbjuda likvärdig undervisning för nyanlända elever. Andelen invandrare som inte når gymnasiebehörighet i grundskolan har också ökat på ett oacceptabelt sätt. Författningsregleringen på området måste ses över och Skolverket bör ta fram ytterligare praktisk handledning för skolornas arbete.
• Inför ett system där studenter på gymnasie- och högskolenivå får merit- eller högskolepoäng för att hjälpa till med läxläsning i segregerade miljöer. Hjälp med läxläsning kan öka andelen fullgjorda skolgångar och dessutom ge förebilder från högre utbildningsnivåer.
• Avskaffa vårdnadsbidraget och utred föräldraförsäkringens inlåsningseffekter. Med nuvarande utformning kan föräldrapenningen fungera som en form av socialbidrag under åtskilliga år efter invandringstidpunkten. Det blir en kvinno- och fattigdomsfälla som dessutom medför att barnen inte får tillträde till barnomsorg/förskola och tidig träning i svenska språket.
Det är inte troligt att någon enskild insats kan förändra arbetsmarknadssituationen för utrikes födda. Problemen är mångfasetterade, och de måste lösas med flera insatser och en väl avvägd mix av generella och riktade åtgärder.
ÅSA OLLI SEGENDORF
fil. dr. nationalekonomi
TOMMI TELJOSUO
fil.mag. freds- och konfliktkunskap
Fotnot: ESO, Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, är en självständig tankesmedja under Finansdepartementet. Dess uppdrag är att bidra med analysunderlag inför framtida finanspolitiska och samhällsekonomiska utmaningar.
