Klimatförändringen är en del av den globalt framväxande miljökrisen. Det finns i dag nära 500 internationella konventioner inom olika miljöområden.
Det har inte på ett avgörande sätt bromsat pågående försämringar av ekosystemens förmåga att generera mänsklig välfärd.
Vi är nu 6,5 miljarder människor, snart är vi nio. För den tillväxt vi alla vill ha använder och förbrukar vi resurser ur snart alla ekosystem för produktion.
FN:s Millennium Ecosystem Assessment redovisade att jordens ekosystem kraftigt förlorat i kapacitet att förse samhället med livsnödvändiga tjänster som färskvattenrening, brukbar jord, produktiv skog och livskraftiga fiskbestånd.
Den bas av billig energi som har varit förutsättningen för tillväxten sedan 1950 går mot sin middagshöjd. De fossila bränslena är den viktigaste boven i klimatdramat.
Samtidigt är olja, gas och kol bärande balkar för det globala ekonomiska systemet. Energibehovet växer, och varifrån energin ska tas vet vi inte.
Vi bedömer det inte som troligt att alternativa energislag kommer fram med sådan snabbhet och i sådan skala att de i god ordning kan fasas in och ersätta dagens skakiga energisystem.
Medborgarnas beställning för framtiden, varhelst de bor i världen, är tillväxt, välfärd, jobb och säkerhet. Den helt dominerande modellen att infria dessa krav är den fria marknadsekonomin, tillämpad i varierande tappningar.
Politikers förutsättning att överleva nästa val eller nästa maktkamp är att leverera tillväxt, välfärd, jobb och säkerhet.
Miljö- och klimatkrisen är det svarta molnet på tillväxthimlen. Politikens fruktan är att tvingas välja mellan kortsiktig tillväxt och långsiktig hållbarhet.
Det är lätt att förstå att politiken sätter sin förhoppning till att marknadsekonomin snabbt ska få fram de teknologier som skulle möjliggöra fortsatt tämligen kostnadsfri tillgång på naturkapital av olika slag.
En prioritering av långsiktig hållbarhet kommer att innebära höjda priser. Kampen om tillgång på och kontroll av naturresurser kommer att bli stenhård.
Det finns likväl en grupp politiker, ekonomer och forskare som på ideologisk grund förnekar sambandet mellan människans handlande och miljökrisen.
Detta är, menar de, ett påhitt av antiglobaliserings- och vänsterkrafter. Men idag reagerar och agerar miljoner människor jorden runt på den växande miljökrisen.
De organiserar sig i nya lokala och globala, ideella, privata nätverk eller hybridorganisationer. De engageras i systemtänkande och utveckling.
Detta framväxande ledarskap är en tillgång. Det behöver få sin bekräftelse och docka med överordnade maktsystem som G8 och EU.
De förhandlingar som pågår om att sänka koldioxidutsläppen har ännu inte resulterat i förbättringar på global nivå. Utsläppen fortsätter att stiga.
Löftena är utställda, men makten att solidariskt genomföra ingångna avtal finns inte på plats.
Regeringen Reinfeldt har förklarat som sin ambition att ta ledarskap inför omförhandlingen av Kyotoprotokollet. Detta löper ut i sin nuvarande form 2012.
Den svenska regeringen har ordförandeskapet under 2009. Då ska de nya utgångspunkterna formuleras.
Vi är av uppfattningen att Sverige – främst via EU – har möjlighet att formulera en konstruktiv plattform och modell som långsiktigt kunde förena tillväxt med uthållighet.
Vi måste förflytta samhället från Business As Usual till Business As Sustainable. Detta är samtidens största utmaning.
Sverige och Norden har en respekterad tradition att finna konstruktiva lösningar på komplexa samhällsproblem med motstridiga intressen.
Vi har förändrat men ändå bevarat politisk, ekonomisk, social och ekologisk balans. Sveriges oberoende hållning men också vårt uthålliga stöd för mänskliga rättigheter och i miljöfrågor inger fortfarande respekt.
Idag inleds Tällberg Forum. Än en gång samlas ledande politiker, näringslivsföreträdare och forskare från när och fjärran i den lilla byn Tällberg.
De kommer för att söka lösningar på globala konflikter som samhälle och näringsliv måste ta itu med.
I år blir den stora frågan: har vi kommit till vägs ände för vår nuvarande modell för tillväxt och välfärd? Kommer den att kunna leverera uthållig utveckling?
Hur ändrar vi kursen från Business As Usual till Business As Sustainable?
BO EKMAN
Tällberg Foundation
CARL FOLKE
Beijerinstitutet vid Kungliga vetenskapsakademien samt Stockholm Resilience Centre
CARL MOSSFELDT
Tällberg Advisors
JOHAN ROCKSTRÖM
Stockholm Environment Institute samt Stockholm resilience Centre
