En grupp unga män arbetade under hot och misshandel i en villaförort i södra Sverige. De hade inga id-handlingar och tvingades att jobba med plattläggning och trädgårdsarbete av en traffickingliga baserad i Storbritannien. Jag träffade dem i våras, strax efter att gränspolisen sprängt ligan, och fick höra deras berättelser. I deras fall gjorde polisen ett bra jobb med att rädda dem från det slaveri som människohandel innebär. Men det är många som inte har samma tur. Enligt den europeiska polisbyrån Europol finns det hundratusentals offer för människohandel i Europa idag.

Som ansvarig EU-kommissionär är jag fast besluten att bekämpa vår tids slaveri. Idag är det den europeiska anti-traffickingdagen och jag vill ta tillfället i akt att belysa vad människohandel innebär, hur EU försöker förhindra detta, och varför vi måste lägga i ytterligare en växel för att gå ännu hårdare åt de kriminella nätverk som livnär sig på andra människors lidande.

När jag tillträdde min tjänst i vintras var ett av de första lagförslagen jag la fram hårdare tag mot människohandel på EU-nivå. Jag föreslog ett brett angreppssätt som innebär att vi måste bli bättre på att förebygga brotten, åtala gärningsmännen och skydda offren. För att klara av detta måste vi arbeta tillsammans. EU-ländernas gränspolis, polis och rättsliga myndigheter måste dela information och kommunicera bättre med varandra för att med gränsöverskridande medel angripa detta gränsöverskridande brott. Vi måste visa traffickingligorna att det är vi, inte de, som är bäst på att samarbeta i Europa.

Dessutom måste vi enas om en juridisk definition av brottet och se till så att de nationella straffskalorna närmar sig varandra. Idag kan straffet för människohandel i EU spänna mellan ett års fängelse i ett medlemsland till 23 år i ett annat. De som förgriper sig på människors liv ska inte kunna dra nytta av det glappet.

En annan del i förslaget handlar om att gärningsmännen ska kunna åtalas även om de begår brott utomlands, och att EU måste arbeta mer intensivt med de bakomliggande orsakerna till människohandel. Vi vet att de som drabbas ofta kommer från utsatta förhållanden, med extrem fattigdom, trasiga familjer och våld i hemmet. Många kommer dessutom från länder utanför unionen, så vi måste bli bättre på att samarbeta även över EU:s yttre gränser.

Men det handlar också om att bli bättre på att ta hand om offren, att ge dem tillgång till logi, sjukvård, vittnesskydd och rättshjälp. Och de barn som utnyttjats måste få komma till en säker miljö och få gå i skolan.

Ofta hör man bara talas om människohandel som sexhandel, och visserligen är majoriteten av dem som faller offer för detta brott kvinnor och flickor som säljs för sexuella ändamål. För några år sedan satte Lukas Moodysson fingret på detta i sin film om flickan Lilja som lurades till Sverige i hopp om ett bättre liv, men istället såldes som sexslav i en lägenhet i Malmö. Hon var inte påhittad. Filmen bygger på en verklig händelse, och det finns alldeles för många andra flickor och kvinnor med liknande historier. Men sexuellt utnyttjande är inte den enda sortens exploatering traffickingligorna ägnar sig åt. De unga männen i villaförorten är ett exempel på det, och det finns många fler som de. Trafficking har nämligen blivit en ytterst lönsam kriminell verksamhet. Efter narkotika och illegal vapenhandel beräknas människohandel vara den tredje största inkomstkällan för den organiserade brottsligheten.

Om vi ska lyckas komma åt de som ägnar sig åt att försörja sig på andra människors liv och lidande så tror jag att vi måste slå till där det gör mest ont: pengarna. Vi måste med gemensamma medel se till att de finansiella tillgångar som beslagtas när polisen spränger traffickingligor i Europa inte efter en tid återigen hamnar i brottslingarnas fickor, vilket allt för ofta är fallet idag. Senare i höst kommer jag att lägga fram förslag om just detta, hur vi skadar den gränsöverskridande organiserade brottsligheten genom att gå på pengarna. Så fortsättning följer. Och vi får aldrig ge upp kampen mot människohandel.

Jag har inga naiva förhoppningar om att helt kunna utrota handeln med människor, men varje steg framåt är av betydelse. För de unga männen i den svenska villaförorten betydde polisens insatser att de fick sina liv tillbaka. Och även om vi inte kan rädda alla så ska vi försöka, med gemensamma medel, att komma åt människohandeln i Europa. Varje liv som kan räddas är en seger.

CECILIA MALMSTRÖM

EU-kommissionär