Som tidigare SvD-medarbetare förbryllas jag av Raoul Grün­thals brandtal för det statliga presstödet (14/6). Om SvD:s särskilda storstads­tillägg tas bort kommer tidningen enligt dess vd tydligen automatiskt att behöva lägga ned.

Är självförtroendet så dåligt? Säger de senaste årens många utmärkelser inget om tidningens förmåga att locka flest läsare och annonsörer? Nej, i alla fall inte för Grünthal, som menar att utredningen går i Bonniers ledband när den vill avskaffa storstadstillägget. I detta får han stöd av journalistikprofessor Stig Hadenius (17/6).

Poängen är dock att det kan råda mångfald bortom Schibsted och Bonnier. Presstödet kanske håller ineffek-tiva andratidningar under armarna, men det stänger i sin tur ute andra aktörer från marknaden. Men då aktörer som inte har mediekoncernerna i ryggen.

Staten ger, utan anvisningar om hur de ska användas, varje år drygt en halv miljard kronor i skattemedel till vissa privata mediekoncerner. Det gynnar inte effektiviserings- viljan.

Av de 73 tidningar som fick presstöd 2006, hade 57 fått det minst 15 år i rad. Om dessa tidningar inte rör sig mer, borde det finnas utrymme för andra att ta chansen. Då skulle vi kanske även på tidningsområdet få den mångfald som idag finns bland andra medier – bloggar, internetsajter och fanzine – långt från stödet.

För oss läsare och skattebetalare är det ointressant att användas som brickor i ett spel mellan mediekoncernerna. Vi vill att våra pengar används så klokt som möjligt. Vi vill läsa så bra tidningar som möjligt.

Därför bör inte bara storstadstillägget avskaffas, utan presstödet som sådant.

ERIK ZSIGA

ansvarig för kultur- och mediepolitik på Timbro