Sverige ska ha ett modernt och flexibelt insatsförsvar som kan verka både i Sverige och utomlands. Detta avspeglas både i den politik regeringen för och i det moderata handlingsprogram som antogs i höstas.

Den senaste tiden har vi i en rad artiklar, till exempel SvD 13 maj och 16 februari, DN 10 juni och 23 maj och GP 2 maj, gett besked om försvarspolitikens framtid. Försvarsfrågan intresserar i sak många människor, inte minst inom moderaterna.

Den helt och hållet spelteoretiska diskussion som Bo Pellnäs ägnar sig åt (SvD Brännpunkt 11/6) ser vi däremot som mindre intressant. Svensk försvarspolitik ska fortsätta att formas av övertygelse och fakta, inte av politisk spelteori.

Sverige har under 10–15 års tid saknat debatt om säkerhets- och försvarspolitiken. En konsekvens av det är att försvarets omvandling från invasionsförsvar till flexibelt insatsförsvar delvis gått förbi svenska folket.

Det är tydligt att den diskussion som nu pågår kring försvarets framtid bakas ihop med hela den försvarspolitiska omvandling som pågått under mer än ett decennium – men som inte tillräckligt beskrivits eller förankrats av riksdag och regering.

Under våren har det publicerats ett antal lösryckta tidningsuppgifter som sammantaget ger bilden av att försvaret ska halveras. Naturligtvis är det inte fråga om det.

De uppgifter
som förekommit synes härstamma från Försvarsmaktens underlagsarbete och är inte ens färdiga förslag som presenterats för regeringen.

Det visar dock vikten att råda bot på några av de återkommande missuppfattningar vi sett de senaste veckorna.

För det första beror Försvarsmaktens ekonomiska situation varken på att nya ofinansierade uppgifter tillförts av regeringen eller på att besparingar skulle ha gjorts på förbandsanslaget.

Från att ha redovisat en budget i balans – där försvarets uppdrag och kostnader mötte varandra – har det på mindre än ett år utvecklats ett underskott inom förbandsverksamheten med 1,5 miljarder kronor.

Försvarsmakten har samma ansvar som alla myndigheter att nå verksamhetsmålen och hålla budget. I syfte att värna ett starkt svenskt försvar måste varje skattekrona användas så effektivt som möjligt.

Ekonomistyrningsverkets rapport om Försvarsmaktens ekonomihantering pekade ­på att det saknas tillräcklig finansiell styrning.

Regeringen arbetar därför tillsammans med Försvarsmakten med att genomföra nödvändiga åtgärder för att stärka ekonomihanteringen. Med denna pusselbit på plats tas ett mycket viktigt steg mot ett användbart och effektivt försvar.

För det andra har det i medierna getts en djupt felaktig bild av försvarets kvalitet och kapacitet. Försvarets operativa förmåga, bland annat att värna Sveriges territoriella integritet, ökade 2006-2007 enligt Försvarsmaktens egen utvärdering, byggd på internationell standard.

Försvarsmakten når verksamhetsmålen och har hög kvalitet enligt riksdagens egen utvärdering. De problem som finns är inom ekonomihanteringen.

Dessutom får Försvarsmakten mycket internationellt beröm. Den nordiska stridsgruppen anses av omvärlden vara EU:s kanske bästa snabbinsatsstyrka hittills.

Sverige beskrivs av Natos generalsekreterare som organisationens viktigaste partnerland tack vare kvalitet och förmåga i internationella insatser.

För det tredje är det fel att bygga en motsättning mellan Försvarsmaktens ­nationella och internationella uppdrag. Konflikter och händelser långt borta påverkar säkerheten även här hemma.

Balkankrigen visade att konflikter på andra sidan Europa får konsekvenser också här i form av flyktingströmmar och oro. Amerikanerna lärde sig att terrorhot kan komma från fallerande stater på andra kontinenter och att gränsen mellan civila och militära hot suddats ut.

Av Rwanda lärde vi oss att Europa måste bygga snabbinsatsförmåga för att kunna stoppa humanitära kriser.

De erfarenheter v i skaffar oss utomlands kommer dessutom till användning här hemma. Vi har inte bara ett övat försvar utan ett använt och insatt försvar, vilket stärker kvalitet och förmåga på hemma­plan.

För det fjärde har det i medierna beskrivits en gammal hotbild mot Sverige. Sveriges säkerhetspolitiska miljö har förändrats fundamentalt, inte minst i och med utvidgningen av EU och Nato kring Östersjöns stränder.

Ryssland satsar på sina strategiska styrkor och vissa utvalda förband som övas och tillförs ny materiel, men samtidigt bedöms 80 procent av landets materielstock vara föråldrad.

Rysslands försvarsbudget växer men från låga nivåer. Jämfört med USA är försvarsanslagen endast cirka en tjugondel. Det är lägre än till exempel Tysklands och bara hälften av Kinas.

Detta är också den analys som låg till grund för försvarsberedningens bedömning i december 2007 och som därmed också har bred förankring i Sverige.

Idag kommer försvarsberedningens nya rapport, om försvarets uppgifter och inriktning, och ett fördjupat nordiskt försvarspolitiskt samarbete.

Senare i höst kommer regeringen att lämna en proposition till riksdagen där försvarets framtida inriktning och dimensionering slås fast. Inriktningen kommer att vara att öka försvarets tillgänglighet, användbarhet och flexibilitet, för att värna om Sverige och svenska intressen.

För både moderaterna och alliansregeringen är det viktigt med ett starkt och användbart svenskt försvar. Det märks i den politik regeringen för. Ökade anslag ges till förvarsbandsverksamheten och en tydlig satsning sker på de internationella insatserna.

Samtidigt ska all offentlig verksamhet bedrivas effektivt och varje skattekrona hålla för prövning. Försvarets modernisering och anpassning till nya uppgifter ska fullföljas, där en genomgripande modernisering av materielförsörjningsprocessen är en del.

Vi tar ansvar för försvarspolitiken - och för skattebetalarnas pengar.

STEN TOLGFORS

försvarsminister (m)

PER SCHLINGMANN

partisekreterare (m)