Pär Ström, författare.

Ett parti som säger nej till könsneutral lagstiftning har ju fullständigt diskvalificerat sig som jämställdhetsparti.

Pär Ström

Gudrun Schyman har gått till ännu en attack mot mig med anledning av min nya bok Sex feministiska myter. Jag har uppenbarligen klämt på en öm nerv. Det märks att Schyman är rädd för att hennes omsorgsfullt uppbyggda korthus ska rasa.

Gudrun Schyman skriver: ”Svårigheten med att bemöta Pär Ström sakligt är att han saknar sakligt underbyggda argument”. Inga argument? Sanningen är att min bok har 112 källhänvisningar, många av dem till vetenskapliga forskningsrapporter. Däremot kan jag konstatera att Schymans debattartikel som vanligt helt saknar underbyggnad. Inte en enda källa. Artikeln innehåller bara de vanliga svepande påståendena om ”könsmaktsordning”, ”patriarkala strukturer” och liknande feministiska hjärnspöken.

Men, Gudrun Schyman, den tiden är förbi när feminister kommer undan med påståenden utan underbyggnad. Jag kan konstatera att du inte kommer med en enda konkret invändning mot de fakta jag presenterar i min bok, som avslöjar sex välspridda feministiska påståenden som myter.

Det är för övrigt ganska lustigt att notera att Schyman verkar störd av tanken på att behöva bemöta min bok på ett sakligt sätt. Hon skriver: ”Flera andra kräver att vi som opponerar oss ska bemöta Ström sakligt”. Är det en stor uppoffring att vara saklig, Gudrun Schyman?

Schyman säger att jag har skrivit i boken att det i själva verket är mannen som är förtryckt. Jag anser att både kvinnor och män brottas med sina respektive problem, och jag drömmer om en jämställdhetskamp som intresserar sig lika mycket för båda sidor. Men om man skulle definiera en innersta kärna av vad jämställdhet innebär så måste det väl ändå vara likhet inför lagen. Och då kan jag konstatera att män är den enda grupp som är formellt diskriminerad i svensk lagstiftning.

Några exempel: Män i samboförhållanden som får barn kan inte ens få GEMENSAM vårdnad om inte kvinnan ger sitt tillstånd – han är helt rättslös. Inte ens när GEMENSAM vårdnad föreligger kan pappan få sin halva av barnbidraget om inte mamman ger sitt tillstånd. Det finns en lag om kvinnofrid men ingen lag om mansfrid. Kvinnor har rätt till statsbidrag för att ”organisera sig” men inte män. En kvinna har rätt att bli kroppsvisiterad av en kvinnlig polis medan en man saknar motsvarande rätt. Förbudet mot könsstympning av barn gäller flickor men inte pojkar. Jag skulle kunna fortsätta.

När jag i förra veckan debatterade jämställdhet mot Feministiskt Initiativs talesperson Carl Emanuelsson i Sveriges Television frågade jag honom om hans (och Schymans) parti ställer sig bakom mitt krav på att göra lagstiftningen könsneutral. Han svarade nej! Man häpnar.

Ett parti som säger nej till könsneutral lagstiftning har ju fullständigt diskvalificerat sig som jämställdhetsparti.

Jag är varken feminist (en som står på kvinnornas sida) eller maskulist (en som står på männens sida), utan jämställdist. Vi jämställdister kämpar för att kvinnor och män ska få lika rättigheter och skyldigheter. Det måste börja i lagboken och sedan sprida sig ut i samhällets alla vinklar och vrår. Jag hoppas du stöder vår kamp, Gudrun Schyman!

PÄR STRÖM

författare och samhällsdebattör, Den Nya Välfärden, redaktör för bloggen GenusNytt ( www.genusnytt.se)

Fotnot: Boken ”Sex feministiska myter” finns som pdf här.