Reaktionerna på vårt förslag till ny familjepolitik har inte låtit vänta på sig. Det är roligt eftersom familjepolitiken är viktig och förtjänar att diskuteras.
Det tror vi att föräldrar är bättre på att avgöra än socialdemokratiska ekonomklubben på Handelshögskolan.
Emma Henriksson
Socialdemokraternas Lena Sommestad (4/2) är kritisk mot att våra förslag skulle ge föräldrar ekonomiska möjligheter att välja mer tid för barnen. Hennes vision är den socialdemokratiska familjepolitik vi alla känner så väl – föräldrar får gärna välja själva så länge de väljer förskola.
Vi gillar också förskolan. Förskolepedagoger runt om i landet gör ett fantastiskt jobb för våra barn. Men vår bestämda uppfattning är att det är föräldrarna som ska välja omsorgsform för sina barn. Det är deras beslut, inte politikernas.
De socialdemokratiska ekonomerna Vinge och Kessel (2/2) hävdar att ökad valfrihet ger större barngrupper i förskolan. Deras argumentation går i korthet ut på att man inte fullt ut kan utnyttja de stordriftsfördelar som finns i förskolan om föräldrarna får möjlighet att välja omsorg själva.
På vilka övriga områden vill de begränsa valfriheten med samma argument? Resonemanget kan ju tillämpas på nästan vilken annan fråga som helst. Och blickar man bakåt i historien kan man konstatera att socialister ofta resonerat så. Varför ska människor behöva välja när de kan få en Trabant?
Vi drivs av en annan grundvärdering. Ekonomisk effektivitet är förvisso viktigt, men för oss är det övergripande målet att varje enskilt barn ska få den omsorg just han eller hon behöver. Och det tror vi att föräldrar är bättre på att avgöra än socialdemokratiska ekonomklubben på Handelshögskolan.
Vi delar oron över alltför stora barngrupper i förskolan. Vi föreslår därför kommunala tak för barngruppernas storlek. Men analyserar man orsakerna bakom växande barngrupper ska man nog vara försiktig med att utmåla valfriheten som problemet. Maxtaxa, allmän avgiftsfri förskola samt rätt till förskola för föräldralediga och arbetslösa är de huvudsakliga förklaringarna till varför antalet riktigt stora barngrupper ökat med 60 procent sedan 2003. Inte vårdnadsbidraget.
Tomas Agnemo med flera (2/2) läser våra förslag som fan läser Bibeln. Vi är väl medvetna om att familjer är olika. Men i allt väsentligt fyller de samma funktion. Och de delar i stort sett samma vardagsproblem. Det är inte familjeformen eller föräldrarnas sexuella läggning som är avgörande för om de vill ha mer tid för familj och barn. Hur familjen ser ut påverkar inte önskemålet att kunna välja barnomsorg. Inte heller är det avgörande för föräldrarnas ambition eller förmåga att ge sina barn en god och trygg uppväxt. Våra förslag är inte exkluderande, vi vill ge alla familjer ökad valfrihet för att kunna välja mer tid för barnen.
Det är uppenbart att familjepolitiken väcker känslor. I en tid då det individuella självförverkligandet framhålls som livets yttersta mål kan familjeidealen upplevas som provocerande. Men vår ambition är inte att provocera, vår ambition är att presentera en politik som möter föräldrarnas önskan om mer tid för familj och barn. En politik som gör att vi bättre kan möta barnens behov av en trygg omsorg, som ger förutsättningar för en positiv utveckling.
EMMA HENRIKSSON
ordförande för Kristdemokraternas familjepolitiska arbetsgrupp
