Valtider och kriminalpolitiken blir intressant igen. Professorerna Sten Levander och Jerzy Sarnecki försöker (8/8 och 16/8) på bästa sätt hävda att de har lösningen på brottslighetens gåta, eller snarare att den andre inte har lösningen.

Men, varför vänta tills brotten är begångna? Många barn upptäcks och stämplas som besvärliga och ”omöjliga” redan i förskolan. Vanligt förekommande hos dessa barn är neuropsykiatriska funktionshinder.

Trots att vi vet att det finns ett mycket starkt samband mellan till exempel ADHD, missbruk och kriminalitet, vidtas inte tidiga åtgärder utan den negativa spiralen fortsätter. Inte sällan slutar dessa barns övergivenhet och utsatthet i missbruk och fängelsevistelser.

Tidiga insatser och långsiktigt tänkande måste vara ledstjärnor för att förhindra barns och ungdomars inträde på den kriminella scenen.

30 000 unga mellan 18 och 24 år är arbetslösa, mer än 100 000 under 30 år är arbetslösa, hänvisade till en tillvaro präglad av sysslolöshet och bidragsberoende. I denna utsatta situation, svikna av vuxensamhället, utgör de en utmärkt rekryteringsbas för den organiserade brottsligheten.

Att bli kriminell kan till och med bli ett medvetet karriärval. Brottslighetens utbredning hejdas bäst genom att krympa dess rekryteringsbas och det görs bäst genom att tidigt hjälpa och välkomna ungdomar in i vuxensamhället.

Finns det något som förenar herrar professorer så att ni med all er erfarenhet och kompetens gemensamt kan komma ”lösningen” på brottslighetens gåta på spåren i stället för att föra ett akademiskt krig?