Regeringen har nu kommit med sitt förslag till hur den vill få bukt med antalet sjukskrivningar och förtidspensioneringar som vuxit dramatiskt sedan 1997. Men problemet ligger inte, som regeringen tycks tro, hos arbetsgivarna.
Problemet handlar om att socialförsäkringssystemet fostrar till bristande motivation, inlåsning i arbetsmarknaden - och avsaknad av pengar hos arbetstagarna.
För att åtgärda problemen behöver hela sjukförsäkringssystemet vändas upp och ner. Det är, fantastiskt nog, också förvånansvärt lätt.
Undersökning efter undersökning visar att en av orsakerna bakom den växande bidragsförsörjningen hänger samman med missnöje med jobbet, svårigheter att vidareutbilda sig och inlåsning i ett yrke, en sektor eller region.
När hindren för att byta jobb är många blir sjukskrivning ett alternativ. Inte minst det ökande antalet sjukskrivna på grund av depressioner tyder på att inlåsning och frustration kan skapa utslagning.
Arbetsmarknadspolitiken kan spä på de nu nämnda effekterna genom alltför
stor inriktning på åtgärder att minska den arbetslöshet som syns i arbetsmarknadsstatistiken.
Den mer konkreta uppgiften att matcha arbetslös med lediga jobb har fått stå tillbaka för arbetsmarknadsåtgärder och utbildning. Vidareutbildning är viktigt på en flexibel arbetsmarknad, men en alltför stor myndighetsdominans på det här området kan vara mer till skada än till nytta.
Individernas initiativ är avgörande vid kompetensutveckling, men en förutsättning är att hushållens ekonomiska svängrum stärks. Det kan ske genom att frigöra pengar från socialförsäkringssystemet.
Metoden är att öppna sjukförsäkringen för valfrihet av vilken självrisknivå man vill ha. Precis det som gäller för egenföretagare.
Egenföretagare kan nämligen välja en längre karenstid i sjukförsäkringen än en dag. 30 dagars självrisk ger en rabatt på 4,39 procentenheter. Nedsättningen är försäkringsmässigt beräknad.
Vad blir då resultatet om en löntagare kan välja bort huvudalternativet en karensdag och i stället binda sig för en
självrisk på 30 dagar? Den enskilda tar på sig en större risk vid sjukdom.
Försäkringen blir billigare och ”rabatten” bör sättas in på ett ”konto” - förslagsvis PPM-kontot.
En ökad självrisk kan ge stora resurser för försäkringstagarna. Vid en månadslön på 15 000 kronor blir det ca 7 900 kronor per år. Den maximala avsättningen som gäller månadslöner på 24 500 och däröver är ca 12 900 kronor.
Några år med ökad självrisk kan ge tillräckligt med resurser för att kunna finansiera en omfattande vidareutbildning.
Dessa resurser kan naturligtvis inte förbrukas helt fritt av försäkringstagarna. Syftet med reformen är att öka möjligheterna till vidareutbildning och rörlighet på arbetsmarknaden och då bör de frigjorda medlen (kompetensmedlen) i första hand användas för utbildning och kompetensutveckling.
Hit hör konventionella kurser men också datoriserad utbildning, inköp av datorprogram, konferensavgifter, kostnader för praktiktjänstgöring, karriärplanering och professionell karriärcoaching med
mera.
Pengarna ska också kunna användas för andra åtgärder som stimulerar rörligheten, t ex för flyttkostnader till nytt jobb på annan ort och insats vid bostadsköp. Yngre bostadsköpare med ett begränsat sparkapital bör dessutom kunna binda sin självrisk under 3-5 år för bostadsamorteringar.
Om man tar ytterligare ett steg och möjliggör investeringar i den egna bostaden med medel från premiepensionssparande, vilket nu övervägs av en utredning, skulle särskilt de yngre hushållens geografiska rörlighet öka väsentligt.
En ökad rörlighet på arbetsmarknaden ger positiva effekter, inte endast för dem som direkt berörs utan även för arbetsmarknadens ”outsiders”. Högre rörlighet skapar vakanser och nya öppningar för dem som ännu inte har eller förlorat sina jobb.
Valfrihet skapar självständighet och bättre kunskaper - i det här fallet - om hur sjukförsäkringen fungerar, dess avgifter, kostnader etc.
Alla vet att våra socialförsäkringssystem måste bli mer försäkringsmässiga och ”snålare”.
Positiva
drivkrafter och valfrihet underlättar förändringar och med den här reformen skapas en ny slags frihet för högbeskattade arbetstagare som ofta inte har möjlighet att bygga upp ett sparkapital och lämna ett jobb eller region där man inte trivs.
Med andra ord: självständiga människor med egenmakt är receptet mot det sjuka Sverige.
