En anhörig sörjer efter att en hel familj med civila – varav fyra barn mellan tre och åtta år – dödades vid vid en missriktad Natoräd i Khogyani öster om Kabul, den 21 februari i år. Nato meddelade efter attacken att händelsen skulle utredas.
Foto: Stringer/AP
Usama bin Ladin är död. Till slut. En triumf för Vita huset. Terroristexperter och konspirationsteoretiker världen över diskuterar nu flitigt kommande potentiella scenarier.
Kriget som inleddes efter 11-septemberattackerna skördade bara under 2010 lika många civila offer i Afghanistan, som 11 september-attacken i USA. Totalt har uppemot 20000 civila dödats i Afghanistan sedan 2001.
Att jakten på bin Ladin nu är över får inte bli en anledning att återigen vända Afghanistan ryggen. Västvärlden måste fortsätta att satsa på kommande generationer afghaner, inte minst genom utbildning av flickor och pojkar.
Den 7 oktober 2001, en knapp månad efter attackerna mot tvillingtornen och Pentagon, gick USA in militärt i Afghanistan, där man tog hjälp av de inhemska krigsherrarna i den så kallade norra alliansen. Den avskydda talibanregimen kunde bara stå emot i några veckor. Den USA-ledda invasionen välkomnades av en stor majoritet av afghaner. Äntligen hade man fått talibanerna från makten. Äntligen kunde man bygga ett nytt Afghanistan.
Men den amerikanska militäroperationen som kom att kallas Operation Enduring Freedom (OEF) visade sig snart ha ett annat fokus än att tillsammans med afghanerna bygga ett nytt Afghanistan – institutioner, infrastruktur, fred. OEF var ett led i dåvarande president George W Bushs krig mot terrorismen. Så började åren gå.
Jakten på bin Laden fortsatte. Utan resultat. Fångar skickades till Guantanamo. Människor kränktes när amerikansk militär trängde in i vanliga folks hus och hem och utförde tillsynes godtyckliga kroppsvisiteringar på öppen gata. Räder mot byar genomfördes. Bröllopsföljen bombades.
Listan kan göras lång men opinionen i Afghanistan var ändå, några år in i interventionen, i stort sett positiv till den utländska närvaron som nu också fanns i ytterligare en skepnad, Isaf (International Security Assistance Force) som opererade på ett mandat utfärdat av FN:s säkerhetsråd. Till en början endast i huvudstaden Kabul men snart i andra delar av landet och snart med ansvar över hela landet.
Men så, några år in i jakten på bin Ladin och al-Qaida, började många afghaner vända sig emot den utländska närvaron. Antalet civila dödsoffer ökade för varje år. Som ett resultat av den vikande opinionen började talibanerna på nytt vinna mark. Häri finns förvisso även andra komponenter såsom utnämning av förtryckande lokala makthavare. Men faktum kvarstår, hur är det möjligt att talibanerna – denna illa sedda rörelse – fick ny näring?
En ensidigt offensiv militär kampanj som i stora stycken fokuserat på att jaga terrorister, inklusive bin Laden, och som pågått i åratal hade till slut slagit knut på sig själv. Det finns förstås en bortre gräns för hur många dödsoffer och missriktade attacker ett folk kan utstå.
En senkommen insikt bland världens politiker är att kriget inte kan vinnas militärt.Västvärlden har trots de enorma summor pengar som spenderats i Afghanistan de senaste tio åren en stor skuld att betala. I Afghanistan har det varit krig i 30 år. Med en ung befolkning (cirka hälften bedöms vara under 15 år) har alltså en majoritet av afghanerna aldrig upplevt en annan tillvaro än den präglad av hot, våld och dödande. Det råder en stor krigströtthet i landet och behoven är enorma. Svenska Afghanistankommittén har drivit utvecklingsbistånd i landet i 30 år och våra drygt 6000 anställda kommer att fortsätta så länge det behövs – bland annat med att utbilda fler barn. Särskilt viktigt är arbetet för Afghanistans unga flickor som med en utbildning får betydligt större möjligheter att påverka sin situation.
Så vad har jakten på bin Ladin varit värd? För USA – nästan hur mycket som helst. För Afghanistan – ingenting! Vad har jakten på bin Ladin kostat: 100-tals miljarder dollar, tiotusentals människors liv och långt fler skadade. Det blev till slut en pr-seger för president Obama. Men slutnotan för afghanerna är långt ifrån uträknad och betald.
Det är av allra högsta vikt för Afghanistans framtid att det pågående trupptillbakadragandet inte blir förevändningar att lämna Afghanistan i sticket, så som gjorts så många gånger tidigare. Afghanistans sak är vår – även i framtiden och oberoende av om bin Laden har dödats.
MARKUS HÅKANSSON
Svenska Afghanistankommittén
