För ett år sedan fick Sverige en ny regering. Mitt under rådande högkonjunktur fick Göran Persson och hans regering avgå och efterträddes av den första majoritetsregeringen i Sverige på 25 år.
För moderaterna var 2006 ett rekordval, för socialdemokraterna det sämsta valet sedan 1914.
Bland borgerliga kärnväljare var förväntningarna på Allians för Sverige skyhöga. Den socialdemokrati som dominerat svensk politik sedan 1932 var besegrad.
Göran Persson som den givna symbolen för socialdemokratisk dominans i svensk politik aviserade redan på valkvällen sin avgång. Partiet var skakat i grunden.
Alliansen däremot stod mer enad och förberedd än någonsin tidigare. Nu skulle allt tal om bristande borgerlig regeringsduglighet från ministärerna Fälldin och Bildt tvättas bort.
Den borgerliga regeringen genomför nu med kraft stora förändringar i det svenska samhället. Omläggning av a-kassan, nystartsjobb och förändringar i sjukförsäkringarna syftar till att få in fler på arbetsmarknaden.
Inkomstskatten sänks rejält för alla som arbetar, förmögenhetsskatten avskaffas och fastighetsskatten ersätts av en kommunal avgift. Avdrag för hushållsnära tjänster har införts och valfrihetsreformen inom vården är i full gång.
Skolan förändras mot mer ordning och reda och tidigare betyg. Svensk ekonomi går lysande med ekonomisk tillväxt och budgetöverskott på rekordnivåer.
Men väljarnas belöning till regeringspartierna för dessa insatser är obefintlig. Allt sedan hösten 2006 har oppositionspartierna haft en klar ledning i opinionsmätningarna.
Socialdemokraterna har, trots svaga politiska insatser, i upprepade opinionsmätningar varit större än de fyra regeringspartierna tillsammans.
När regeringen genomför den politik som ledde fram till valsegern 2006, då spelar detta socialdemokraterna i händerna. Och detta trots att även en s-regering hade varit tvungen att vidta uppstramningar i välfärdssystemen.
Det går så bra för socialdemokraterna att den nya partiledaren Mona Sahlin riskerar att missa sin historiska chans att genomföra den nödvändiga förnyelse av partiet som det så länge talats om.
Den enklaste förklaringen till regeringspartiernas ihållande opinionsmässiga problem är att svenska folket inte vill ha dessa stora förändringar – det värderingsskifte – som regeringen nu genomför i rask takt.
Regeringen har genom sin politik upprepat och systematiskt lagt förslag som leder till att olika väljargrupper vänder allianspartierna ryggen. Det finns inget opinionsmässigt stöd för det uppbrott från den traditionella välfärdsstaten som försämringarna i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna innebär.
Samtidigt ökar klyftorna i samhället och den förmögenhetsomfördelning som sker gynnar de redan välbeställda.
Det är därför en ytterst komplicerad uppgift för alliansregeringen att genomföra dessa förändringar i ett land som är så impregnerat av socialdemokratiskt tänkande i allt vad välfärds- och fördelningsfrågor heter.
Den negativa bilden av regeringen förstärks genom upprepade inslag av borgerlig splittring i regeringssamarbetet och märkliga turer kring viktiga frågor som fastighetsskattens avskaffande.
Till detta kommer alliansregeringens bristande förmåga att marknadsföra till och med de mest positiva inslagen i den förda politiken.
Regeringspartierna får allt svårare att genomföra det borgerliga värderingsskifte de har på sin agenda.
NILS-ERIC HALLSTRÖM
fil dr, statsvetare
