Den 14 september står vi inför ett viktigt vägval. Det handlar om Sverige ska gå med i EMU:s tredje steg eller inte. Det handlar om vi ska överlåta ekonomisk makt till den Europeiska centralbanken, ECB, eller om vi ska ha den kvar i Sverige. Det handlar om vilka möjligheter och förutsättningar vi ska ha för att föra en politik som passar vårt näringsliv och som kan främja jobb och utveckla välfärden.
Vi representerar olika partier med olika åsikter i många frågor. Men vi delar en gemensam övertygelse: ett nej till EMU ger oss bättre förutsättningar att påverka vår framtid och bevara vårt demokratiska inflytande. Vi tror också att vi fria från EMU har bättre ekonomiska möjligheter att skapa stabilitet och trygghet. Men minst lika viktigt är att en fortsatt självständighet även är positivt för det europeiska samarbetets utveckling. För det handlar också om att hitta de bästa formerna för samverkan och solidaritet.
Europeiskt samarbete är ett av många verktyg för att samarbeta över gränserna mot miljöförstörelse, bekämpa trafficking eller kriminalitet. Internationellt samarbete kring handel, mänskliga rättigheter och fred är också allt viktigare i en värld där vi mer och mer är beroende av varandra. Vi vill att Sverige ska vara internationellt aktivt och öppet mot omvärlden. Men detta är inte beroende av om Sverige är medlem i EMU eller inte. Det hänger helt på vilken politik vi väljer att föra. Vårt inflytande i EU bestäms av vår kompetens, agenda och politiska vilja.
Storbritannien har inte förlorat inflytande i EU och Danmark slutförhandlade fram de historiska avtalen med de nya medlemsländerna under sitt ordförandeskap. De länder som står utanför EMU, Storbritannien, Danmark och Sverige, har i dag lägre arbetslöshet, högre investeringar och bättre tillväxt än snittet av euroländerna. Storbritannien hade 2002 en real BNP-tillväxt på 1,6 procent medan euroområdet endast nådde 0,8 procents tillväxt. Likaså var arbetslösheten endast 5,2 procent i Storbritannien medan den var 8,8 procent i euroområdet. De senaste årens penningpolitik har fungerat mycket väl och vi ser inget behov av att förändra det nu. Förändringar i ekonomin balanseras med en flytande krona, i stället för att man tvingar fram nedskärningar i offentlig sektor, lönesänkningar och arbetslöshet.
Av de fem länder Sverige handlar mest med är endast ett med i euroområdet. Vi har redan tillgång till EU:s inre marknad och detta är inte beroende av medlemskap i EMU. Ett nej till EMU är därför en möjlighet för Sverige. Men det är också en möjlighet för Europa. I ett mångfaldens Europa behöver inte alla länder vara med i alla delar av EU-medlemskapet. Vi vill se ett Europa som präglas av mångfald i stället för likriktning. Ett Europa som väljer att flytta makten närmare människor i stället för till EU:s institutioner. Som ger utrymme för demokratiskt deltagande och inflytande över den egna ekonomin, sysselsättningen och välfärden. Ett Europa där Sverige bibehåller sin handlingsfrihet men med kraft samverkar med andra länder. Helt enkelt ett Europa på medborgarnas villkor, i stället för på byråkratins.
Att som Storbritannien välja att inte gå med i EMU och till och med ställa sig utanför Schengensamarbetet behöver inte ses som en nackdel, utan kan ses som en möjlighet för Europa. Ett medlemskap i EMU innebär dessutom stora risker och kostnader. När vi inte längre har kontroll över vår ränte- och valutapolitik krävs något annat verktyg för att komma ur en ekonomisk kris. De som vill gå med i EMU vill kompensera detta genom att höja överskottet i de offentliga finanserna från 2 till 2,5 procent. Det motsvarar 10-15 miljarder kronor. Det pengarna skulle räcka till 35 000 anställningar i vården. Det ökade överskottet kan endast betalas genom en extra skatt eller genom nedskärningar. Därtill förlorar statskassan miljarder på att vi inte längre kan ta in Riksbankens överskott. Statliga myndigheter, kommuner och landsting får nya omställningskostnader för att införa euron. Det handlar inte om obetydliga kostnader. Snittet bland euroländerna var mellan 0,5 och en procent av BNP, vilket för Sveriges del skulle innebära mellan 12 och 24 miljarder.
Det är inom vården och skolan många kvinnor arbetar. Därför har kvinnor mer att förlora på ett ja till EMU när kommuner och landsting får ökade kostnader. Med tanke på de ekonomiska riskerna måste man fråga sig om vi verkligen har råd att införa euron? Vårt svar är nej! För dig som vill att vi ska ha kvar vårt inflytande över ekonomin, välfärden och jobben. För dig som vill ha ett Europa som präglas av mångfald, i stället för likriktning. Det finns ett val. Rösta nej den 14 september. Din röst avgör.
