Debatten inför folkomröstningen har hittills främst handlat om ekonomiska effekter av ett ja respektive ett nej. Det är dock viktigt att se de stora linjerna i frågan och inse att folkomröstningen inte bara handlar om att byta ut kronan mot euron.
Nej, det handlar om ett vägval som kommer att få konsekvenser inte bara för oss som röstar nu utan också för våra barn, och som kommer att påverka de värderingar som formas under en lång tid framöver.
I Sverige tycker vi ofta att vi vet lite bättre än övriga världen. Vi är vana vid att ha det bra – ett otal trygghetssystem rycker in om vi blir sjuka, arbetslösa eller föder barn.
Vår strävan är alltid att hitta rättvisa system i smått som stort, och vi är stolta över vår allemansrätt och vårt jämlikhetstänkande. Och visst, allt detta som sammantaget skapar något speciellt ”svenskt” bör vi vårda och ta vara på.
Men häri ligger också en fara.

Stoltheten över det svenska, kopplad till vår historia med neutralitet i två världskrig, har gjort oss till ett folk som ofta är skeptiskt till allt som inte är svenskt.
Risken är att det invaggar oss i en bild av oss själva som lite bättre, lite rikare och lite mer demokratiska än andra länder.
Jag tycker att det är dags att vi öppnar ögonen och inser att vi faktiskt inte längre är bland de rikaste länderna i världen – och att vi faktiskt har en hel del att lära av andra.

Vi måste våga bli européer! Vi måste våga tro att något som händer utanför Sverige också kan vara bra för oss. Hur kommer det sig annars att vi halkat efter i EU:s välståndsliga, och nu bara har Spanien, Portugal och Grekland efter oss?
Vi måste se att EU faktiskt är ett fantastiskt fredsprojekt som trots sina ibland krångliga administrativa turer fungerat framgångsrikt under 50 års tid – utan några stora olösliga konflikter.
Visst, säger en del euromotståndare. EU är OK, men inte euron. För mig är det orimligt.
Är man för att Sverige tar del av arbetet inom EU följer ju att man även vill ta del av den gemensamma valutan, som är en otroligt viktig del av det europeiska samarbetet.
Det säger sig dessutom självt att de andra EU-länderna inte är särskilt intresserade av att bilda allianser med Sverige, eller ta våra förslag på så stort allvar inom andra samarbetsområden, när vi som enda EU-land utan formellt undantag står utanför EMU.

Nej-sidan hävdar att vi förlorar i demokratiskt inflytande om vi röstar ja till euron. Men det är precis tvärtom!
Vad innebär ett inträde i valutaunionen rent konkret? Jo, förutom att vi inför euron så flyttas besluten om vilken ränta som ska gälla i Sverige från Riksbanken till ECB. Men både Riksbanken och ECB är icke-politiska institutioner, som inte får ta order från politiker. Så överflyttningen av själva räntebeslutet innebär inte minskat demokratiskt inflytande alls. Däremot innebär ett EMU-inträde att den svenske finansministern får vara med på Eurogruppens möten.

I dag fattas en stor del av de beslut som senare tas upp på de ordinarie finansministermötena (Ekofinmötena) de facto i Eurogruppen. Dessutom är jag övertygad om att det kommer att bli lättare för svenska politiker och tjänstemän på alla nivåer inom EU:s institutioner att få igenom svenska förslag om vi är med i EU som fullvärdig medlem!
Det finns alltså goda politiska skäl att säga ja till euron. Men de ekonomiska skälen är också viktiga för mig, särskilt som småbarnsmamma.

De flesta ekonomer är överens om att ett EMU-medlemskap innebär att räntan sjunker. Sedan kan räntor gå upp eller ner, men eftersom Euromarknaden är större och effektivare blir räntan något lägre där.
Vad innebär det rent konkret? Jo, självklart blir bolånen och studielånen billigare. Dessutom minskar statens räntebetalningar, vilket ger pengar över till skola, vård och omsorg. Och till fler dagisplatser.
Att handeln och investeringarna ökar om vi säger ja är inte svårt att räkna ut. Ökad handel, fler investeringar och slopade valutarisker gör att tillväxten kan bli högre. Högre tillväxt ger fler jobb eller högre inkomster i privat och offentlig sektor. Krångligare än så är det inte.

Nej-sidan har dock rätt i att det finns en risk att räntan som sätts i Frankfurt för att passa genomsnittet i eurozonen inte nödvändigtvis passar Sverige. Men jag tror att den risken överdrivs.
För det första ligger Sverige ekonomiskt i fas med övriga Eurozonen. För det andra har vi fortfarande möjlighet att rätta till obalanser i ekonomin, om de mot förmodan skulle uppstå, genom finanspolitiken.

Jag vill att mina barn ska växa upp i ett land där de lär sig ta ansvar för sina beslut och känner sig delaktiga i vad som händer utanför våra gränser.
Jag vill att de ska förstå hur viktigt EU-samarbetet är för att förhindra att något så ohyggligt som de två världskrigen aldrig mer inträffar på vår kontinent.
Jag vill att de ska lära sig andra europeiska språk och studera eller arbeta en tid i något annat europeiskt land.

Jag vill att de ska få del av ett Europa med en gemensam fredlig och demokratisk vision, och med en gemensam valuta för att underlätta livet för alla som lever i den här delen av världen.

Ingela Georgii-Hemming
tvåbarnsmamma och f d handläggare
i Europaparlamentet