En utredare bör granska begreppen hjälplöst tillstånd, samtycke vid samlag och åldersfrågan i 2005 års lagstiftning om sexbrott. Det är olyckligt att landets justitieminister är helt tyst i kriminalpolitikens hetaste debatt. Skyddet av brottsoffren bör kunna stärkas ytterligare, skriver förre justitieministern Thomas Bodström (s).

Sedan 2005 har vi i Sverige en unik och progressiv sexualbrottslagstiftning. Den bygger på principen om alla människors rätt till sin kropp och sin sexuella integritet.

Lagen växte fram under flera års tid, med samtliga berörda instanser och många intresse- organisationer engagerade i processen. Vissa tyckte att vi gick för långt och andra tyckte att vi inte tog i tillräckligt.

Eftersom det är en så genomgripande reform, med ca 70 större och mindre ändringar, aviserade vi en snabb utvärdering av lagen. Nu, två och ett halvt år senare, är det hög tid.

Beatrice Ask låter dröja med tillsättningen och är helt tyst. Eftersom hon vägrar att ta någon debatt utanför riksdagen – i denna såväl som andra frågor – är det omöjligt att veta hur hon ställer sig i de aktuella frågorna om sexualbrotten.

Det är olyckligt att Sveriges justitieminister ställer sig helt utanför kriminalpolitikens hetaste debatt, som berör så många människor.

Jag vill framförallt att en utredare ska titta på tillämpningen av lagen när det gäller hjälplöst tillstånd och åldersskillnad samt regeln om samtycke. Hjälplöst tillstånd berör situationer då en människa är så utsatt, påverkad eller sover och därför inte kan värja sig eller göra motstånd.

Det exempel som diskuterats mycket rör en dom i Svea hovrätt, det så kallade Jordbromålet, där en ung flicka som var på rymmen utnyttjades svårt av tre män. Flickan var hungrig och trött och hade ingenstans att ta vägen. På Stockholms central mötte hon de tre äldre männen.

De tog henne med sig till en lägenhet och bjöd henne på alkohol.

Där blev flickan utsatt för sexuella övergrepp. Endast en av männen dömdes för brott. De andra gick fria. Detta fall tycker jag att man bör titta närmare på och se om inte flickans tillstånd omfattas av lagen så att även de andra två männen kunde fällas till ansvar.

När det gäller åldersskillnad var det en fråga som diskuterades intensivt under vårt arbete med lagstiftningen, eftersom vi gjorde en helt ny brottsrubricering Våldtäkt mot barn med en skärpt syn på övergrepp mot barn under 15 år.

Vi diskuterade bland annat var gränsen skulle gå när det gäller våldtäkt och sexuellt utnyttjande men också de fall där två tonåringar frivilligt har sex med varandra men där en av dem kanske fyllt 15 år medan den andra bara är 14.

Det senare fallet ville vi undanta från kriminaliseringen. Däremot avsåg vi inte vad som sedan kom att bli utfallet i ett par domar i Högsta domstolen, med betydligt äldre män och mycket unga flickor. Även detta behöver en utredare se över.

Samtyckesregeln har också varit levande under hela processen, sedan Sexualbrottskommittén la fram sitt arbete 1998.

Samtyckesregeln finns inte i vår svenska lagstiftning, men frågan har aktualiserats igen och bör därför vara med i utredningen. De som förespråkar samtyckesregeln vill att ett samlag ska definieras som ett övergrepp om det inte föranletts av ett tydligt klartecken från båda parter. Något som kanske låter rimligt men är svårt att uppnå i praktiken.

En enad kommitté, som alla sju partier stod bakom, och så gott som samtliga remissinstanser, var negativa till samtyckesregeln eftersom det skulle lägga mer press på brottsoffret.

Vi ville komma ifrån kränkande och irrelevanta frågor om klädsel och tidigare sexualvanor och flytta fokus till den misstänkte. Även om det inte går att förbjuda vissa ämnen vid rättegången, har frågor om antal partner och sexuella preferenser ingen självständig relevans vid rättegången.

Här har rättens ordförande ett ansvar att bryta vid irrelevanta eller kränkande frågor. Måls­ägandebiträdet har till uppgift att upplysa sin klient om att denna inte behöver svara på sådana frågor och försvarsadvokaten har etiska regler att hålla sig till.

Brottsoffret borde kunna stärkas ytterligare under rättsprocessen utan att samtyckesregeln införs.

De som förespråkar den brukar ibland hänvisa till England där regeln tillämpas. Jag uppmanar dem att besöka en rättegång vid Londons domstol Old Bailey. Den press som brottsoffer utsätts för där är inget vi vill se i våra svenska domstolar. Där är det brottsoffret som står på de anklagades bänk, hårt ansatt av försvaret.

Slutligen vill jag påminna om de stora förtjänster som den nya lagen fört med sig. Vi har redan sett en mycket positiv utveckling med betydligt fler som vågat anmäla övergrepp och kränkningar, samt fler personer som blivit lagförda och dömda. Detta är en bra bit på väg men vi får inte nöja oss förrän vi utvärderat om vi kan förstärka skyddet för brottsoffer ytterligare.

Det vore intressant att höra var du, Beatrice Ask, står i debatten om sexualbrotten. Vad tycker du om hjälplöst tillstånd, åldersfrågan och samtycke? Jag tror att många med mig vill höra dina egna åsikter, utan hänvisning till pågående utredningar, kommande remissvar eller regeringskansliets gemensamma beredning.

THOMAS BODSTRÖM

Ordförande i riksdagens justitieutskott (s)