Det är sannolikt att Sverigedemokraterna tar plats i riksdagen efter valet. I genomsnitt har partiet fått mer än 4 procent i opinionsmätningarna den senaste tiden. Trots det har diskussionen om vilka effekterna av SD i riksdagen skulle bli för en kommande regering ofta varit svävande. Statsminister Fredrik Reinfeldt har exempelvis menat att det är olämpligt att tala om ett scenario med SD i riksdagen därför att man skulle öka sannolikheten för att ”prata in” partiet.
Idag presenterar forskningsinstitutet Ratio rapporten ”Vem ska regera med vem?” på ett seminarium i Almedalen. Samtidigt kan vi presentera nya opinionssiffror som pekar mot att det finns väsentliga skillnader mellan hur partiernas väljare ser på blocköverskridande samarbete.
Om Alliansen eller De rödgröna får egen majoritet efter riksdagsvalet skulle effekten av Sverigedemokraterna i riksdagen bli begränsad. Inget av blocken har något politiskt att vinna på att träffa uppgörelser med Sverigedemokraterna. Men det verkligt intressanta är vad som händer om Sverigedemokraterna blir tungan på vågen mellan två minoritetsblock.
Ratio har analyserat vilka regeringar som i det läget skulle kunna formeras under nästa mandatperiod. Resultatet pekar mot att tre partier ställs i händelsernas centrum: Miljöpartiet, Centerpartiet och Folkpartiet. En regering kommer förr eller senare att behöva säkra ett majoritetsunderlag i riksdagen, och slaget kommer att stå mellan dessa tre mittenpartier. Det blir en hård dragkamp mellan blocken som syftar till att få något av partierna att tillfälligt ingå i ett oheligt äktenskap med motståndarblocket.
Frågan om hur partiernas väljare ställer sig till blocköverskridande samarbete kan avgöra dragkampen om mittenpartiernas vilja att samarbeta. Därför har analysföretaget Demoskop i samarbete med Ratio frågat 1005 personer om deras inställning till att det parti man röstar på skulle samarbeta med det andra politiska blocket, om det blir så att det egna blocket förlorar valet. Exempelvis har en person som sagt sig rösta på Miljöpartiet fått svara på frågan: ”Är du positivt eller negativt inställd till att Miljöpartiet samarbetar med Alliansen om Alliansen vinner valet?”.
Resultatet pekar på stora och intressanta skillnader. Rödgröna väljare är väsentligt mer positiva till ett blocköverskridande samarbete än vad alliansväljare är. Och allra mest positiva till ett samarbete med Alliansen är Miljöpartiets väljare.
Folkpartiets och Centerpartiets väljare är däremot negativa till ett blocköverskridande samarbete om Alliansen förlorar valet. En majoritet av (61 %) av FP:s väljare och knappt hälften (47%) av C-väljarna uppger att de är ganska eller mycket negativa till ett samarbete.
Miljöpartiets väljare visar sig däremot vara positivt inställda till att partiet samarbetar med en alliansregering. En majoritet (58 %) av Mp-väljarna uppger att de är ganska positiva eller mycket positiva till ett samarbete och endast 23 % uppger att de är negativt eller mycket negativt inställda.
Varför kommer dessa tre partier att bli centrala om Sverigedemokraterna blir tungan på vågen? Både Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin har gjort utfästelser om att det block som blir störst i valet ska få bilda regering. Man är inte beredd att med Sverigedemokraternas hjälp fälla en regering i en misstroendeomröstning. Det svaret löser dock inte frågan om regeringsmakten. Möjligheten att bilda regering är en sak, den praktiska förmågan att faktiskt styra landet är en annan.
Reformeringen av den statliga budgetprocessen har gjort att en minoritetsregering har goda möjligheter att lotsa sin budgetproposition genom riksdagen. Endast om en riksdagsmajoritet enas kring ett alternativt budgetförslag faller regeringens förslag till budgetramar.
En alliansregering kan bara misslyckas om Sverigedemokraterna ställer sig bakom en rödgrön budgetreservation – något som vore osannolikt, eftersom det i praktiken skulle innebära att SD då troligen för Mona Sahlin till posten som regeringschef, vilket partiet uttalat att de inte kan tänka sig. Däremot skulle SD kunna sikta in sig på utvalda, mindre viktiga propositioner och på så sätt tvinga sig till en position i politikens centrum.
För en rödgrön minoritetsregering vore läget än mer bekymmersamt. Även om Alliansen inte är beredd att fälla en rödgrön regering, vore det orimligt, och demokratiskt diskutabelt, om Alliansen under fyra år avstod från normal oppositionspolitik i form av gemensamma budgetreservationer som man också röstade för i riksdagen. Detta är emellertid allt som krävs för att Sverigedemokraterna, en gång om året, skulle ges möjlighet att fälla en rödgrön minoritetsregering genom att lägga sina röster på Alliansens budgetreservation.
En partiledning måste alltid göra en avvägning mellan det som är sakpolitiskt önskvärt och den reaktion man förväntar sig från sina väljare och sitt parti. Hur skulle de egna väljarna reagera på att partiet tillfälligt gick över blockgränsen i ett trängt läge? Resultatet i vår undersökning indikerar att Miljöpartiet torde ha störst förutsättningar att vinna sina väljares stöd för ett blocköverskridande samarbete om situationen så kräver efter valnatten i september.
PETER SANTESSON-WILSON
Forskare, Ratio
PER NILSSON
Analytiker, Demoskop
