Var går gränsen för tolkning av läran? I samtalet om tro på Brännpunkt framför kvalificerade teologer olika sätt att tolka kristendomens centrala delar.
Ska man som kristen tro att undren verkligen har inträffat eller är man lika god kristen om man tolkar texterna som bilder och gör en symbolisk tolkning?
Hur är det med jungfrufödseln och uppståndelsen? Och finns det någon läromässig gräns för prästen när han predikar?
Den Svenska kyrkan har inget bekännelsekrav för dem som tillhör kyrkan. Den enskilda människan avgör själv vad som är sann och äkta tro för henne. Kyrkan ska inte döma eller värdera enskildas tro.
Men med präster ställer det sig annorlunda. Den som är vigd till prästämbetet har ett bekännelsekrav på sig med ett ansvar för kyrkans läromässiga identitet. Den som närmar sig kyrkan ska kunna vara övertygad om att den präst han/hon möter står för kyrkans tro och lever i den.
Enligt prästlöftena, som prästen avlägger vid prästvigningen åtar han/hon sig att "… stå fasta i kyrkans tro, rent och klart förkunna Guds ord, så som det är oss givet i den heliga Skrift och så som det är omvittnat i vår kyrkas bekännelse …".
I kyrkoordningen fastställs vad som är den Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. Läran uttrycks i trosbekännelsen och vissa andra dokument. Kyrkan har till uppgift att klarlägga vad dessa innebär och har under 1990-talet utarbetat två skrifter för att utveckla kunskapen om den kristna tron i den Lilla och den Stora boken om kristen tro.
Om en präst överger Svenska kyrkans lära ska han/hon förklaras obehörig att utöva sitt ämbete
(i kyrkoordningen benämns det kyrkans vigningstjänst). En sådan fråga prövas av domkapitlet i det stift där prästen är anställd. Beslutet får överklagas. Vigningstjänsten kan ses som en prästlegitimation. Prästen är bunden till läran, men vilken bundenhet eftersträvas? Denna fråga är ständigt aktuell. Dagens intressanta samtal på Brännpunkt är ett tydligt tecken på det.
För precis 100 år sedan var bundenheten till bekännelsen huvudfrågan vid kyrkomötet. Biskop Gottfrid Billing sade då att bekännelseskrifterna var att se som en auktoritet "men icke juridisk utan evangelisk". Biskop Krister Stendahl framhöll på 1980-talet att han såg trosbekännelsen som "något skimrande" och att han kände oro när folk såg den alltför bokstavlig och använde den som "ett räknestycke".
Öppenhet i lärofrågor är viktig, men det finns en gräns. Var den går är svårt att fastställa. Man kan inte gå in i ett regelverk och därigenom få klarlagt var gränsen går.
En god utgångspunkt för prästen torde vara att i sin bedömning väga omsorgen om kyrkans uppgifter och förpliktelser mot en rimlig vidsyn i personliga trosfrågor.
Henrik Sahlin
teol kand och jur kand, Stockholm
