Birgitta Ohlsson tackar nej till vårt erbjudande om att gå över till Miljöpartiet (SvD.se 25/8). Det är synd men inte särskilt oväntat. Vad som är mer oväntat är att Ohlsson helt undviker att kommentera de högerpopulistiska utspel som folkpartiet nu ägnat sig åt under tre valrörelser.
Det är förvånande att Ohlsson verkar känna sig så hemma i ett parti som ständigt levererar utspel som pekar ut invandrare som problem. Ett parti vars företrädare vill ha en särskild låglönesektor och kortare föräldraledighet för invandrare. Ett parti som tydligt tagit ställning för FRA-lagen.
Det är uppenbarligen mer bekvämt för Ohlsson att prata om EU och låtsas att Miljöpartiet fortfarande är emot unionen, trots att vi tydligt markerat att EU ska vara ett verktyg både i kampen mot klimatförändringarna och i kampen för de mänskliga rättigheterna.
Självklart finns det frågor där vi tycker olika. Som synen på miljö och klimat, den generella välfärden eller medlemsskap i Nato.
Men en person som kallar sig socialliberal måste fundera på vad som är viktigast. Kan man vara medlem i ett parti som ständigt pekar ut invandrare som en problemgrupp så länge man tycker att partiet har en bra utrikespolitik?
Vi kommer aldrig att kompromissa i frågan om alla människors lika värde. Vi trodde att Birgitta Ohlsson delade den uppfattningen.
MARIA FERM
språkrör Grön Ungdom
JAKOP DALUNDE
språkrör Grön Ungdom
