Vi anser, i likhet med lagrådet, att maktöverlåtelsen till EU är så långtgående att den berör principerna för statsskicket.

Beslutet bör därför föregås av en grundlagsändring och helst även en folkomröstning.

Lissabonfördraget innebär en EU-president, starkare ordförandeskap i kommissionen och en ”utrikesminister”. Det stärker den personliga makten för ett fåtal ledande personer som det blir svårt för medborgarna att utkräva ansvar av.

Lissabonfördraget förstärker utvecklingen mot en EU-statsbildning. Cirka 95 procent av all EU-lagstiftning kommer att antas genom medbeslut av parlamentet, vilket kraftigt ökar det överstatliga EU-parlamentets makt inom ytterligare 44 nya politikområden.

De nationella parlamenten är de stora förlorarna. EU:s makt ökar inom allt fler områden. Fördraget innebär i praktiken att de flesta frågor blir EU-frågor.

Majoritetsbeslut blir generell ­beslutsregel. Någon decentralisering av makt som utgår under­ifrån är det inte fråga om.

Områden som nu förs över från enhällighet till majoritetsbeslut är bland andra: civilrätt och straffrätt, kriminalpolitik, asyl- och visumfrågor, regionalpolitik och delar av jordbrukspolitiken, kultur, hälsofrågor, handelspolitik, turism, bistånd, energi och större delen av EU:s budget.

Unionen ska fastställa och genomföra en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik och en gemensam försvarspolitik, som enligt artikel 42 ”kommer att leda till ett gemensamt försvar ”.

I samma artikel sägs att ”Medlemsländerna förbinder sig att gradvis förbättra sin militära kapacitet”. Det får anses unikt att skriva in krav på militär upprustning i en författning.

Reglerna för majoritetsbeslut ändras så att för kvalificerad ­majoritet krävs 55 procent av medlemsländerna och 65 procent av befolkningen.

De tidigare reglerna som gav befolkningsmässigt små länder, som Sverige, en överrepresentation försvinner. I praktiken ges de stora länderna vetorätt över de små.

Lissabonfördraget hänvisar också till en egen stadga om mänskliga rättigheter, där EU-domstolen blir högsta instans i konflikt med Europarådets domstol i Strasbourg.

EU-domstolen lägger därmed under sig ytterligare ett stort och viktigt politikområde som integritet, frihet, säkerhet, ­respekt för privatlivet, yttrande­frihet och arbetsrätt.

Om riksdagen behandlar frågan före 2010 har väljarna inte fått någon möjlighet att påverka den i val. Sker det dessutom utan folkomröstning har medborgarna i praktiken förvägrats möjlighet att påverka frågan.

Riksdagsledamöter, skjut upp beslutet om Lissabonfördraget!

Nätverket folkomröstning.nu

PETER ERIKSSON

språkrör, riksdagsledamot (mp)

MARGIT GENNSER

f d riksdagsledamot (m)

JAN-ERIK GUSTAFSSON

ordf folkrörelsen Nej till EU

HANS LINDQVIST

ordf EU-kritiska centernätverket

EVA-BRITT SVENSSON

EU-parlamentariker (v)

SÖREN WIBE

ordf Junilistan