På kort tid efter riksdagsvalet har nu två stora minkutsläpp skett, den senaste natten till idag i småländska Vaggeryd. Bakom dessa utsläpp ligger säkerligen en stor mängd frustration. En rödgrön majoritet i valet hade möjliggjort en avveckling av pälsdjursuppfödningen. Med alliansregeringen får nu minkarna och chinchillorna skaka galler i åtminstone fyra år till.

Det är naturligtvis en ledsam vetskap för alla oss som jobbar för ett djuretiskt hållbart samhälle och en värld där djurs lidande ses på med samma ögon som människors lidande. Precis som vi har inkluderat svarta, kvinnor och homosexuella i omsorgscirkeln, om än inte på alla ställen i världen, vill vi även inkludera ickemänskliga djur.

Att släppa ut minkar har dock, tvärt emot vad dessa utsläppare tror, en direkt negativ inverkan på djur i stort och en långsiktig negativ inverkan för den djuretiska utvecklingen i samhället. De minkar som inte blir överkörda eller svälter ihjäl kan orsaka mycket lidande och död för de fåglar som kommer i dess väg. Forskning tyder på att minken är ett reellt hot mot fågelfaunan i våra skärgårdar. Att släppa ut minkar innebär alltså att man utsätter tusentals andra individer, i detta fall fåglar, för något av en mardröm.

Den långsiktiga konsekvensen av dessa minkutsläpp är troligtvis ännu värre än den kortsiktiga. Otaliga gånger under årens lopp har jag i min roll som djurrättsaktivist blivit anklagad för att släppa ut minkar eller bränna upp scan-bilar. Detta trots att jag företrätt djurrättsorganisationer som enbart sysslat med lagliga metoder. Allmänheten är generellt sett tyvärr inte så insatt att de kan skilja på olika nätverk och organisationer eller deras företrädare. En djurrättsaktivist är en djurrättsaktivist.

De djurrättssamtal jag fört har därför i många fall börjat på minus istället för på neutral eller positiv mark. För varje nytt minkutsläpp upplever jag att det blir svårare att nå människor med det positiva och empatiska budskap som ju faktiskt djurrättsrörelsen i stort står för. Jag har väldigt svårt att tro att destruktiva eller aggressiva metoder är vägen till ett samhälle fritt från djurförtryck.

Efter riksdagsvalet behöver vi som vill minska djurens lidande blicka framåt. Att lägga sin tid på att planera utsläpp ger mindre tid åt att driva opinion, och riskerar dessutom att skrämma bort både politiker och partier som vill hantera frågan. Om det verkligen är omsorgen om alla levande varelser som driver oss, då måste vi också se till de samlade konsekvenserna av vårt handlande.

LUDVIG LINDSTRÖM

ordförande i Charity International och aktiv inom den globala djurrättsrörelsen