Liksom finnarna talar balterna sällan högt om sina säkerhetspolitiska problem. De bär på tunga erfarenheter av krig och ockupationer. Men även dagsaktuella bedömanden driver dem mot väst så totalt och så slutgiltigt som möjligt, i synnerhet nu när den reaktionära putinismen växt sig allt starkare i Ryssland.
En av säkerhetspolitikens komponenter är den rent militära, den som man hoppas avskräckande, eller åtminstone aggressionshämmande. Därför var ur baltisk synpunkt NATO-anslutningen år 2004, trots påhakade kostsamma förpliktelser, närmast självklar. Bland annat åtog de sig att själva börja svara för sin air-policing efter 2018, det vill säga daglig luftpatrullering. Det är sant att de inte äger något flygvapen och att 2009 års finanskris drabbade dem hårt. Likväl har deras ekonomier efter stora uppoffringar vänt uppåt. Estland till exempel har lyckats komma in i euro-samarbetet, hålla fast vid sina 1,86 procent av BNP till försvaret och avsatte efter det brutala Georgien-kriget motsvarande 3 miljarder SEK för inköp av bästa tänkbara pansarvärn.
Samtidigt ligger den svenska säkerhets- och försvarspolitiken i stöpsleven. Och nu när balterna systematiskt söker stärka sina försvar, i synnerhet luftövervakning, luftvärn och pansarvärn, står 280 förstklassiga stridvagnar och drygt 500 toppmoderna stridsfordon uppställda i svenska förråd. Deras enda uppgift tycks vara att samla på sig rost och damm samt avsevärda kostnader. Samma sak gäller över 100 JAS-plan. Alla dessa stridsvagnar, -flyg och -fordon torde aldrig komma till användning i svensk försvarsplanläggning, oavsett vilken partikoalition som vinner höstens val.
Därför: Omgruppera redan nu i fredstid en Gripen-flottilj och någon mekaniserad bataljon 500 km österut för att där fullgöra sina ursprungliga aggressionshämmande uppgifter. Återge Gotland dess gamla ställning i nordeuropeisk säkerhetspolitik, men nu också som nav för utbildning, materiel och underhåll i ett utökat svensk-baltiskt samarbete.
Tack vare framsynta politiker som Carl Bildt, Göran Persson och Björn von Sydow har balterna sedan början av 1990-talet haft ett starkt svenskt säkerhetspolitiskt stöd, men efter hand också över militär materielhjälp i stor skala. Stödd av den så kallade 16-junidoktrinen, EU:s solidaritetsklausul och Stoltenbergrapporten kan Sverige praktiskt öka den allmänna säkerheten i Östersjöområdet genom att vidareutveckla sitt stöd till balternas försvarsförmåga. Därvid torde de industripolitiska och arbetsmarknadsmässiga fördelarna (off-set) vara självklara. Och det annars så snarstuckna Moskva kommer knappast att uppfatta JAS och Hägglunds fordon öster om Östersjön som lika utmanande som exempelvis amerikanska motsvarigheter. Med ett fördjupat engagemang kommer Sverige också att få strategisk och taktisk förstahands-know-how tvärs över Östersjön, inklusive problematisk tysk-rysk gasledning.
Alltsedan 1991 har ester, letter och litauer sektor för sektor inkorporerats i det väletablerade nordiska samarbetet. Dåvarande Räddningsverket, Sjöfartsverket och Kustbevakningen var bland de första att stödja deras civila säkerhet bland annat genom minröjning. Idag leder balterna egen minröjning i egna vatten och lär upp andra.
Småleende minns vi hur Sverige inledningsvis stödde de embryonala baltförsvaren med både kokkärl och kalsipper, med cyklar och vita blixten - däremot inte med gevär m/96! I dag ingår vältränade och välutrustade baltiska markstridsenheter i Nordic Battle Group (NBG) 2011. I dag för baltiska officerare befäl i internationella operationer. Många av dem är svenskutbildade. Cirka 110 baltiska kadetter har genomgått fullständig svensk officersutbildning. De talar svenska och kan samverka direkt med svenska staber. Idag genomgår även svenska officerare högre internationell stabsutbildning vid Baltic Defence College i Tartu. Och denna normaliserande nordisk-baltiska integration fortsätter lyckligtvis. Så undertecknade i januari Norge, Finland och Sverige ett samarbetsavtal beträffande luftförsvaret och diskuterade de nordiska och baltiska överbefälhavarna en gemensam utveckling av dessa övningar.
Estlands, Lettlands och Litauens frihet och oberoende är självklara, liksom deras rätt till självförsvar. Deras uttalade behov av att säkra sina territorier, aquatorier och luftrum bör ses mot en bakgrund av ett allt mer storvulet Rysslands oklara anspråk i sitt nära utland. Inte bara en finsk hållning utan även en finsk aggressionshämmande förmåga vore därför till gagn för stabiliteten inte bara söder om Finska Viken utan i hela östersjöområdet. Därför bör Sverige - först och främst i eget intresse - ge de baltiska länderna tillgång till överblivet svenskt flyg och pansar.
HAIN REBAS
Professor emeritus, Estlands försvarsminister 1992-93.
