Två decennier har förflutit sedan Berlinmuren föll. Tövädret under den första hälften av 1990-talet resulterade i viktiga framsteg och ännu vid översynen av icke-spridningsfördraget (NPT) år 2000 bekräftade de fem etablerade kärnvapenstaterna ett otvetydigt åtagande om nedrustning.
Sedan dess, och i synnerhet efter terrordåden den 11 september 2001, har nedrustningstrenden vänts till upprustning. Kärnvapnen har getts en ökad roll i dok- triner och uttalanden.
Sedan en tid tillbaka syns dock en ljusning. En kvartett av före detta ledare i den amerikanska utrikespolitiken har fått gehör för sina argument att USA måste ta initiativ till kärnvapennedrustning då inget kallt krig motiverar vapnens existens. En bred rörelse i USA, Global Zero, har också krävt att alla kärnvapen elimineras. Åtskilliga politiker, inklusive Sveriges utrikesminister, har skrivit under rörelsens appell. Den oberoende internationella kommission mot massförstörelsevapen, WMDC, som tillkom på Anna Lindhs initiativ har lagt fram 60 konkreta förslag.
USA:s president Obama ledde igår ett historiskt möte i FN:s säkerhetsråd om nedrustning. Det föregicks av några månaders febril aktivitet av bland andra generalsekreterare Ban Ki-moon. Nordkoreas kärnvapen och Irans program för anrikande av uran är centrala frågor, men utfästelser från stormakterna är av värde inför den översyn av NPT-fördraget som ska ske i maj 2010. Full efterlevnad av fördraget är av största betydelse, inte bara för stormakterna utan lika mycket för icke-kärnvapenstaterna. Vi efterlyser en aktiv hållning av den svenska regeringen som, i motsats till den norska, har förhållit sig ganska passiv.
Obama bejakade redan under presidentvalskampanjen kravet att USA borde ta initiativ till nukleär nedrustning och han har drivit den linjen vidare i diplomatisk handling och genom tal i Prag och Kairo och en deklaration i London tillsammans med den ryske presidenten Medvedev. Delvis tack vare amerikansk samarbetsvilja har nedrustningskonferensen i Genève efter mer än tio års Törnrosasömn enats om ett arbetsprogram.
Förhandlingar om ett nytt centralt avtal mellan USA och Ryssland om maximalt antal nukleära stridsspetsar och vapenbärare är i full gång. Direkta samtal med Iran hindras inte längre av utsiktslösa krav på att Iran ska stoppa all anrikning av uran innan man är villig att sitta ner. Efter beskedet att USA skrinlägger planerna på att förlägga delar av missilskölden tätt inpå Rysslands knutar kan man ha större hopp även om ryskt stöd för nedrustning. Även Kina skulle nu kunna hjälpa till, till exempel genom att ratificera avtalet om fullständigt provstopp. Det kunde underlätta för Obama att få de senatsröster som han behöver för en amerikansk ratifikation.
En fråga som borde lösas snart gäller de taktiska kärnvapen som USA håller utplacerade i några västeuropeiska stater och de som Ryssland har i sina västra regioner. Dessa vapens placering är ett arv från det kalla kriget och fyller numera ingen militär funktion.
För att markera avspänningen på den europeiska kontinenten vore det av värde att de amerikanska vapnen togs hem till USA och att de ryska flyttades längre in i Ryssland. USA kan och bör inleda denna process genom att avbryta det samarbete som möjliggör för icke-kärnvapenstaterna Tyskland, Belgien, Nederländerna och Italien att ha amerikanska kärnvapen på ett antal av sina respektive länders stridsflygplan. Därmed skulle också en gråzon i förhållande till icke-spridningsfördraget kunna förpassas till historien.
Nedrustningen har idag en ny chans och Obamas initiativ förtjänar globalt stöd, inte minst för att övervinna det hårda motstånd som kommer att bjudas av amerikanska och andra länders militär-industriella komplex. Årligen spenderar världen ofattbara 1400 miljarder dollar på militära utgifter, pengar som till största delen istället borde spenderas på åtgärder för att försvara livs- betingelserna på vår planet.
HANS BLIX
fd ordförande i FN-förbundens världsfederation (WFUNA), tidigare generaldirektör IAEA
ALEXANDER GABELIC
ordförande i Svenska FN-förbundet
