Debatten om Slussen håller på att bli en saga utan slut. Nya kapitel skrivs och nya förslag presenteras, för att sedan förkastas, ritas om och återigen debatteras. Att debattera förslag och inhämta medborgares åsikter är en naturlig del av vår demokratiska process. Men detta kräver också att politiker vågar fatta beslut som inte alla medborgare gillar. Det som nu håller på att hända i Slussenfrågan är alarmerande. Ledande politiska företrädare i staden kräver kraftiga omarbetningar som riskerar ekonomin i projektet och drar ärendet vidare i långbänk. Nya Slussen skulle ha kunnat stå färdig om processen haft ett normalt förfarande, istället har förändringen debatterats i decennier medan den sönderfallande konstruktionen ställer till förtret för alla som är tvungna att nyttja den. Kostnaderna för att lappa och laga slussen är oförsvarliga och uppdraget är snart ogörligt. Nu när det till och med uppstått personskador p.g.a. nedfallande föremål så borde alla ansvarstagande politiker ägna mer kraft till att få fram den slutgiltiga utformningen än att känna efter hur opinionsvindarna blåser.

Men nu när valet närmar sig ser vi hur allt fler politiker som tidigare stött projektet vill stå på den högljudda kritikerskarans sida. Senast i raden är Socialdemokraterna som i ett pressmeddelande deklarerar att de prioriterar att utveckla Slussen till Stockholms främsta utsiktsplats. Den nya stadsfronten ska enligt oppositionsledaren Carin Jämtin inte byggas då den hindrar den fria sikten. Dessutom ska bebyggelsen ovan Stadsgårdskajen utformas så att vyn över Stockholms inlopp även i fortsättningen kan upplevas från Ryssgården.

Att ha den fria sikten som huvudsaklig utgångspunkt när man planerar Stockholms viktigaste knutpunkt ter sig för oss helt absurt. Vi kommer naturligtvis att kunna njuta av utsikten från nya platser när Slussen står färdig, men funktionalitet och nya lösningar måste sättas före rigida uppfattningar om statiska utsiktsplatser.

Storskaliga byggnadsprojekt är beroende av breda politiska uppgörelser för att förverkligas. Slussen är ett praktexempel på hur kortsiktiga politiska poäng kan förlama viktiga projekt. Under de 20 år som frågan debatterats har Stockholms politiska majoritet också skiftat vid varje val. Det är hög tid att lämna ruta ett och inse allvaret, Slussen rämnar och är snart obrukbar, därför måste spaden sättas i marken.

PER ANKERSJÖ (C), GRUPPLEDARE I STADSHUSET

LUKAS FORSLUND (C), STADSBYGGNADSNÄMNDEN