En ny svensk minoritetslag börjar gälla den 1 januari 2010 där romernas rättigheter och status som minoritet stärks. Romerna, som har levt i Sverige sedan 1500-talet, är en av fem nationella minoriteter i Sverige och romani chib ett av minoritetsspråken.
Övergrepp, förföljelse och diskriminering utgör en viktig del av gruppens kollektiva minne. Diskrimineringsombudsmannen pekar på en omfattande diskriminering än i dag. Enligt Brottsförebyggande rådet anmäldes 189 hatbrott mot romer 2008.
Delegationen för romska frågor, tillsatt av regeringen för att främja svenska romers rättigheter, gav Ungdomsstyrelsen 2008 uppdraget att belysa romska ungdomars livssituation. Arbetet, baserat på djupintervjuer med unga romer, enkäter till företrädare för ett urval kommuner och en kunskapsbakgrund har nu sammanställts i rapporten Unga romers situation av docent Paulina de los Reyes.
Rapporten kommer att ingå i Delegationen för romska frågors slutbetänkande som lämnas över till regeringen i december. Slutsatserna kring unga romers situation är dock så angelägna att vi vill lyfta fram dem redan nu.
Studien utmanar föreställningen om romska ungdomar som en enhetlig grupp i skärningspunkten mellan föräldrarnas och majoritetssamhällets förväntningar. De vill både utveckla identiteter som ger utrymme för att bevara sin kultur och vara delaktiga i samhället på lika villkor.
Alla är stolta över sitt romska ursprung. Ord som gemenskap, trygghet och respekt förekommer ofta. De är också medvetna om att de måste förhålla sig till fördomsfulla attityder, illvilja och diskriminering. Många talar om en tyst diskriminering, vissa om rasism.
Det finns olika strategier för att hantera livssituationen: att inte tala om att man är rom och att gå ut och in i den romska identiteten väcker starka känslor. Familj och släkt är ett betydelsefullt skyddsnät, men tilltron till myndigheter brister.
Ungdomarna inser betydelsen av utbildning för att kunna få jobb och förverkliga sina framtidsdrömmar. Stödet från föräldrarna varierar men så här säger någon: ”Mina föräldrar har uppmuntrat mig att gå i skolan. Det fanns inget annat val än att plugga, gå gymnasiet och fortsätta på högskolan. Mina föräldrar har inte haft ett lätt liv. Min pappa ser det som en revansch för sig själv och för samhället. Han är väldigt involverad i att jag kan gå i skolan”.
Rapporten visar också att principen om lika behandling (för att bland annat undvika stigmatisering) tycks vara djupt rotad hos kommunaltjänstemännen, men kunskapen om romers särskilda ställning och rättigheter är däremot relativt låg. Strategier för att förbättra unga romers livsvillkor saknas oftast.
Det kommunala uppföljningsansvaret för ungdomar som varken är i skola eller arbete, något som drabbar romska ungdomar som är särskilt utsatta för diskriminering på arbetsmarknaden, behöver utvecklas. Kunskapen om minoriteternas rättigheter bör förbättras. Den nya lagstiftningen ger kommunerna möjlighet och rätt till särlösningar, till exempel i skolan, för minoritetsgrupperna.
Våra slutsatser utifrån Unga romers situation är att politiker i regering, riksdag och kommuner måste:
•Utarbeta riktlinjer för kommunernas uppföljningsansvar så att unga har likvärdiga möjligheter och rättigheter oberoende av kommun.
•Skapa alternativa vägar till utbildning och etablering i arbetslivet.
•Stödja läxläsning på skolan eller i andra miljöer efter skoltid. Romska lärarassistenter är en framgångsfaktor.
•Stärka modersmålsundervisningen i skolan – kunskaperna är viktiga för ungdomars självkänsla och utveckling i skolan.
•Utveckla studie- och yrkesvägledningen med utgångspunkt i unga romers förutsättningar och behov.
•Ge lärare grundläggande kunskaper i minoriteternas lagstadgade status och rättigheter.
•Införliva människorätts- och minoritetsfrågor i skolschemat i större utsträckning.
•Utarbeta aktiva åtgärder som motverkar diskriminering i enlighet med lagen.
Det är viktigt att unga romer kan föra sin egen talan. Möjligheten att organisera sig är viktig.
Framtidstron hos unga romer tyder på att det nu finns en historisk chans att bryta deras utanförskap. För att det ska kunna ske är det viktigt att de får stöd att komma in på arbetsmarknaden och att kommunerna utnyttjar den nya lagstiftningens rätt till effektiva särlösningar.
MARIA LEISSNER
ordförande, Delegationen för romska frågor
PER NILSSON
generaldirektör, Ungdomsstyrelsen
