Erik Leijonmarck och Fred Nyberg

Risken att drabbas av psykoser vid cannabisrökning och därmed på sikt utveckla schizofreni är högst reell.

Erik Leijonmarck och Fred Nyberg

Polisens tillslag mot försäljning av cannabis på Åsö grundskola i Stockholm nyligen vittnar om en växande klyfta mellan ungdomar och vuxna i synen på hur farlig cannabis är. En av eleverna på skolan berättar att bland hennes jämnåriga är uppfattningen att marijuana är i stort sett ofarligt, i alla fall mycket mindre farligt än alkohol. Detta stämmer inte.

I Sverige har vi en bred folklig och politisk uppslutning bakom målet att samhället skall vara fritt från narkotika. Den breda enigheten om detta mål är en av förklaringarna till att relativt få svenskar använder narkotika, däribland cannabis. Ytterst få människor, utöver de som arbetar inom prevention och behandling eller själva använder narkotika, har haft anledning att intressera sig för frågan eller lära sig om narkotikas skadeeffekter. Detta är i grunden sunt men ställer till problem för föräldrar och andra vuxna när ungdomar bagatelliserar cannabis skadeverkningar utifrån information de hittar på internetforum. Vad vet vi då om cannabis skadeverkningar?

Sanningen är att forskarkåren vet betydligt mer i dag än för bara 10 år sedan. Den medicinskt ansedda tidskriften The Lancet drog 1995 slutsatsen att inte ens långsiktig användning av cannabis utgjorde några större hälsorisker. 2007 har man svängt och menar att cannabis långsiktiga påverkan på psyket utgör en betydande risk för användarna och att det finns skäl att informera och varna allmänheten om detta. Psykiatrikern Jan Ramström har sammanfattat forskningsläget i rapporten Skador av hasch och marijuana och kommit fram till liknande slutsatser.

Det finns ingen anledning att hymla om att cannabis är farligt och därför bör förbli förbjudet. Risken att drabbas av psykoser vid cannabisrökning och därmed på sikt utveckla schizofreni är högst reell. En relativt vanlig bieffekt av cannabisruset är panikångestattacker av olika styrka vilka kan övergå i långvariga panikångestsyndrom.

Trots att psykoser och ångestattacker även kan drabba förstagångsrökare är dessa ändå inte de stora riskerna med cannabis. Den huvudsakliga problematiken är den långsamma och smygande förändring som drabbar personlighet, känsloliv och tankeverksamhet samt det beroende som användaren riskerar att utveckla. En person som röker cannabis regelbundet får försämrat korttidsminne, svårare att utföra komplicerade tankeoperationer, svårare att koncentrera sig och att bearbeta information.

En annan mycket viktig konsekvens av cannabisrökning är att användaren passiviseras. Nyfikenheten på livet och viljan att ta sig för nya saker förbyts i cannabisrusets förnöjsamhet. Oftast märker inte cannabisrökaren själv att denne förändrats. Det är däremot tydligt för omgivningen att personligheten och känslolivet gradvis har avtrubbats.

En källa till oro är att tonåringar är extra utsatta för cannabis skadeverkningar. Innan hjärnan är fullt utvecklad vid 25 års ålder är den extra sårbar för påverkan från droger. Vid tidig debut ökar risken för beroende och de psykosociala och psykiatriska bieffekter som nämns ovan. En ytterligare källa till oro är det faktum att cannabis, genom växtförädling, generellt sett blivit starkare under de senare två decennierna. Ju starkare cannabis, desto större risk för psykiska och fysiska skador hos användarna.

Ovanstående skador låter sig inte beskrivas i enkla slogans utan kräver en dialog mellan föräldrar och barn eller lärare och elever. En förutsättning för att en sådan dialog skall komma till stånd är att vuxenvärlden läser på och blir mer kunnig.

Utmaningen vi har framför oss är att kommunicera cannabis skadeverkningar på ett trovärdigt sätt. Klarar vi inte av det finns risken att våra ungdomar stiftar bekantskap med samhällets syn på cannabis först via polisingripanden och inte via diskussioner runt köksbordet eller via förebyggande insatser. Detta är onödigt och riskerar att antingen stigmatisera en generation eller äventyra den yngre generationens psykiska välbefinnande.

ERIK LEIJONMARCK

analytiker Narkotika och Organiserad Brottslighet, Institutet för säkerhets- och utvecklingspolitik

FRED NYBERG

professor i biologisk beroendeforskning vid Institutionen för farmaceutisk biovetenskap Uppsala Universitet

Fler artiklar om narkotikapolitik: