Anna Lindhs mördare Mijailo Mijailovic är underskattad. Han har i olika lägen visat betydande handlingskraft och skicklighet att manövrera sig in i ”ett bättre läge” med chans till lindrigare påföljd.
Han har tigit sig igenom rättegångar, helt vägrat ange sitt motiv till mordet, bytt försvarsadvokat, på sistone lämnat ”psyklinjen” och säger sig nu vara ”mycket glad för den fällande fängelsedomen” i HD.
Mijailovic har passande nog avsagt sig sitt svenska medborgarskap och vill avtjäna sitt livstidsstraff i serbiskt fängelse trots dokumenterat vidriga förhållanden där.
Han vet att han skulle betraktas välvilligt och med viss förståelse i Serbien, kanske till och med som hedersfånge och hjälte i vissa politiska kretsar.
Svenskfödde Mijailovic är ingen politisk idiot. Han avlyssnade till exempel ett möte med folkpartiledaren Leijonborg i EMU-valet kort innan mordet.
Men han hade också starka släktband till Serbien och vistades där långa tider och har tagit till sig kulturen och attityderna
där.
Utrikesminister Anna Lindh blev 1999 ett hatobjekt i Serbien och bland många jugoslaver i Sverige efter sitt indirekta stöd för de kraftfulla USA-ledda Natobombningarna i Serbien och Kosovo.
Denna så kallade ”humanitära intervention” för att förhindra etnisk rensning accepterades inte av Serbien. På internet kan man än i dag läsa skarp kritik från Sverige-serber av Anna Lindhs ställningstagande, som innebar att hon våren 1999 ”tog avstånd från Natobombningarna av folkrättsliga skäl, men förstod det politiska beslutet”.
Hon sade bland annat i Rapport att ”vi ska inte diskutera kriget så länge det pågår”. Sveriges utrikesminister ställde därmed i praktiken upp på den amerikanska politiken, även om den stred mot FN-stadgan.
Vi vet inte om Mijailovic påverkades av stämningen då och sin serbiska anknytning och begick ett medvetet politiskt mord, när senare ett tillfälle gavs på NK samtidigt som de mentala spärrarna var låga, inte minst på grund av usel behandling av den svenska psykvården.
Anna
Lindhs make Bo Holmberg är nöjd med HD:s dom och har bara ett klagomål. Motivet till mordet har inte uppdagats trots tre rättegångar. HD har med rätta slagit fast att Mijailovic visste vad han gjorde när han dödade Sveriges utrikesminister och upphävde hovrättens dom om allvarlig psykisk störning.
Högsta instans tryckte hål på denna ”rättsbubbla”; något annat hade varit politiskt omöjligt och skadat det allmänna rättsmedvetandet. Men eftersom motivet är okänt borde den så kallade ”försiktighetsprincipen” gälla påföljden i detta unika rättsfall, ungefär som man bör göra i miljöfrågor.
Då det mycket väl kan vara ett politiskt mord med serbiska motiv ska givetvis inte mördaren avtjäna sitt straff just i Serbien Montenegro.
Åtskilliga i Serbien hyllar än i dag den i Haag åtalade krigsförbrytaren Slobodan Milosovic. Andra kända krigsförbrytare gömmer sig fortfarande i Serbien och skyddas av befolkningen.
Till detta ”hemland” vill Mijailo Mijailovic således ”återvända”. Officiellt för att han känner sig
hotad i svenska fängelser, något som ansvariga tillbakavisat. Det saknas helt enkelt en relevant hotbild.
I Serbien kan det tyvärr nog ”gå hem” i fängelsekretsar och även i vidare kretsar att han tog kål på Sveriges utrikesminister. Hon uppfattades stödja de tuffa Natobombningarna, som drabbade även civilbefolkningen.
Jag misstror rättssystemet i det sargade, före detta kommunistiska Serbien, där krigsförbrytare fortfarande hyllas öppet. Sverige har skrivit på en konvention för överförande av dömda till Serbien Montenegro, men det måste finnas undantag och särskilda skäl som i detta fall när motivbilden för mordet är oklar.
Bo Holmberg har fått frågan om han bryr sig om var Mijailovic avtjänar sitt straff, i Sverige eller Serbien. Det gör han inte. Det borde han göra.
Om 8 till 10 år, när Anna Lindhmordet gulnat i tidningsläggen, kanske Mijailovic släpps av serbiska myndigheter som ”rehabiliterad mönsterfånge” med många serbers goda minne.
Ordföranden i riksdagens justitieutskott, Johan Pehrson, har
krävt att Mijailovic ska avtjäna sitt straff i Sverige. Han har avspisats av justitieminister Thomas Bodström med att ”det inte är en fråga för regeringen i det här läget”.
Det är ett ovanligt fegt och formalistiskt svar. Det kan inte bli Kriminalvårdsstyrelsen som avgör detta till slut.
Ärendet bör givetvis lyftas från verksnivå till nationell nivå, det vill säga regeringen, eftersom det kan tänkas beröra ett känsligt förhållande till en främmande makt.
Det vore rent av stötande för rättsmedvetandet om en potentiell politisk mördare med väl dolda motiv ska hanteras av en ofullkomlig rättsapparat i ett krisområde med anknytning till dådet.
Vad vet regeringen Persson om det serbiska rättssystemets tillförlitlighet? Allt är smart uträknat av Mijailo Mijailovic och hans rådgivare.
Men hut borde gå hem i just detta fall, eller hur Göran Persson och Thomas Bodström?
