Regeringen har nu visat att de prioriterar järnvägen, vilket är lovvärt. Men tyvärr blir satsningen haltande då viktiga insatser för att järnvägen ska fungera utan störningar saknas. Underhåll till att börja med det järnvägsnät vi har, öppna för marknadsdrivna anpassningar och investera i godstrafiken. Då får Sveriges resenärer och godstransportörer mer nytta för de skattepengar som används.

1. Anslaget till underhåll når inte upp till miniminivån.

En förutsättning för att järnvägen ska fungera utan störningar och förseningar är att underhållet prioriteras. Regeringens egen utredning, den så kallade Kapacitetsutredningen, angav att utöver fastställd ram för åren 2012-2021 finns ett behov av drygt 38 miljarder kronor för järnvägen. Denna nivå gör det möjligt att enbart återställa systemet till den nivå det designats för, samt ett mindre antal nyinvesteringar för utökad kapacitet där bristerna är som störst. Detta kan därför anses vara en miniminivå. Regeringen aviserar nu 20 miljarder till ökade drifts- och underhållsåtgärder, vilket betyder att det saknas flera miljarder för att återställa dagens järnvägssystem till ursprunglig kapacitet.

Vi saknar även ett förslag om en särskild investeringspott för snabba marknadsåtgärder. Planekonomi gäller för infrastrukturinvesteringar fram till 2025, vilket inte kan möta snabba förändringar i näringslivets transportbehov. Därför behövs en investeringspott så Trafikverket snabbt kan anpassa järnvägssystemet till verkliga behov. En sådan investeringspott skulle skapa en ökad flexibilitet. Till exempel skulle denna pott kunna användas för att underlätta mer godstransporter på järnväg då de nya svavelreglerna för sjöfarten träder ikraft 2015, vilket kraftigt kommer att påverka industrins logistiksystem på ett sätt som vi idag inte helt känner till.

Ny kapacitet behövs också, men framtida höghastighetståg är inte lösningen på dagens bristande underhåll. Framför allt är inte höghastighetståg lösningen för den redan hårt utsatta godstrafiken. Vi uppmanar regeringen att först ”satsa på låghastighetsbanorna”, det vill säga de järnvägar för godset med så dålig bärighet att hastigheten har sänkts, kapaciteten minskat och tåg spårar ur. Ökade anslag till underhåll skulle råda bot på dessa ofrivilla låghastighetsbanor.

2. Samhällsekonomiska analyser ska avgöra investeringar.

Samhällsekonomiska analyser bör ligga till grund för infrastrukturinvesteringar, så att vi får ut mesta möjliga nytta med de skattepengar som investeras. Regeringen bör därför vara återhållsam med att politiskt peka ut vilka sträckor som ska åtgärdas. Samtidigt kan vi konstatera att de kalkyler som används idag kraftigt undervärderar gods. Ett exempel på detta är den utredning som konsultfirman McKinsey gjorde efter vinterproblematiken 2009/2010, då de visade att godstrafiken stod för 72 procent av alla förseningar men bara 7 procent av det samhällsekonomiska värdet. Detta exempel visar hur skevt de samhällsekonomiska kalkylerna slår idag för näringslivets transporter och leder i förlängningen till att Sverige investerar i ”fel” infrastrukturprojekt.

3. Godstransporterna är systematiskt undervärderade.

Följande tre exempel visar på ett stort systemfel i de samhällsekonomiska analyserna vid prioritering av investeringar i järnvägsinfrastruktur, eftersom projekten inte genomförs.

• Det nationellt viktiga godsstråket Väster-om-Vänern/Bergslagsbanan, där små investeringar behövs för att göra det möjligt för godstrafiken att använda stråket och därmed avlasta andra sträckor i järnvägssystemet.

• Skräckexemplet Ådalsbanan där en delsträcka har upprustats, men den återstående sträckan den så kallade Norra Ådalsbanan har inte åtgärdats sedan 1950-talet och är i så dåligt skick att banan riskerar avveckling. Detta får enorma konsekvenser för de industrier som använder banan idag. Samtidigt är denna sträcka mycket viktigt för att skapa redundans i systemet om trafik måste ledas om vid störningar.

• Bergsåkerstriangeln utanför Sundsvall som trots enormt hög samhällsekonomisk nytta inte är med i planen.

Regeringen säger sig vilja värna det svenska näringslivets konkurrenskraft. Om de menar allvar med detta bör de först prioritera underhållet så att den infrastruktur vi har kan fungera som den ska och så att vi kan börja lita på järnvägens tillförlitlighet. Först därefter kan man ta itu med välbehövliga nyinvesteringar. För det andra måste regeringen se till att vi kan få relevanta samhällsekonomiska analyser som inte undervärderar gods. För det tredje så ska dessa analyser också tillämpas så att vi inte hemfaller till att politiskt peka ut prestigeprojekt. En fungerande infrastruktur för järnvägen är en förutsättning för konkurrenskraft och tillväxt. Det är en förutsättning för jobblinjen.

MAGNUS SVENSSON

vd SCA Transforest och ordförande i Skogsindustriernas Transportkommitté

KAROLINA BOHOLM

transportdirektör Skogsindustrierna