Vi bär alla på ryggsäckar genom livet, fyllda av minnen och upplevelser som gör att vi tolkar vår omgivning på olika sätt. Det är ofrånkomligt. Björn Ulvaeus tolkar på ett sätt – vi på ett annat. Men det verkar ändå finnas en viss samsyn mellan oss.
Det Ulvaeus beskriver som krav, tvång, integritetskränkning av individen tar vi också bestämt avstånd ifrån. Den sortens religiositet och skolor ska ifrågasättas.
Existentiella frågor kommer, som Ulvaeus naturligtvis vet, inte i samband med eller efter uppnådd myndighetsålder. De är del av människans naturliga horisont under hela livet, inte minst när man är barn. Dessa frågor kan inte kvävas.
Barnet måste få spegla sig i olika människors synsätt, också de religiösas, och fokus ligger då snarare på storheter som vuxenhet, empati och integritet snarare än på vilken tro man har – eller inte har.
Men Ulvaeus tycks mena att man som barn helst inte skall ställa existentiella frågor, i vart fall inte få dem besvarade. Möjligen innanför hemmets väggar, men absolut inte i skolan, där resten av lärandet förväntas ske.
Ulvaeus talar om neutral mark. Man kan möjligen som ateist vara neutral i fråga om valet av Gud eller religion. Men detta är inte vad frågan handlar om. Den handlar istället om existentiella frågor som varför jag finns, vad som finns bortom och innanför.
Och här är det lika lite neutralt att säga att det inte finns en Gud som att det finns en. Vem kan ta sig rätten att hävda att ens egen världsbild är den neutrala?
I de skolor vi företräder finns respekten för varje individs integritet vad gäller etnicitet, religion och kön inskrivet i styrdokument. Många tycks felaktigt tro att friskolan kan välja sina elever, och på så sätt bilda en isolerad fredad zon.
Så är det inte. Många sekulära familjer söker sig med tillförsikt till konfessionella friskolor, trots att dessa enligt Ulvaeus borde ”bannlysas”. Moderna kättare, kan hända?
Vi har en fantastisk palett med elever ur olika etniska, kulturella och religiösa miljöer. Denna mångfald är viktig för att de skall lära sig hänsyn till andras värderingar och tankar, avgörande för att de skall kunna vara med och skapa ett samhälle som präglas av tolerans och likabehandling.
Ulvaeus ser det som problematiskt att man inte kan förbjuda konfessionella friskolor. Det är oroväckande. Religionsfriheten, och med den rätten till konfessionella skolor, är grundlagsskyddad.
Lars Brandström
Bo Nyberg,
friskolerektorer
