Återigen har en av Sveriges mest uppskattade och framgångsrika ikoner, Björn Ulvaeus, uttalat sin starka oro över att Sverige har så kallade konfessionella skolor.
I en intervju i Dagens Eko häromdagen beskriver Ulvaeus hur han blivit existentiellt väckt av vad som hände den 11/9 2001 och att han därefter förstått att det stora världshotet idag är religionernas roll och utveckling i världen och i synnerhet då fundamentalistiska strömningar i USA.
På frågan om han ser något liknande i Sverige svarar han nej – så när som på att vi tillåter konfessionella friskolor.
Ulvaeus hyser djup oro för att inte staten kan garantera alla skolbarn en god sekulär utbildning.
Ulvaeus anser att detta hör samman med ”nedrustning” av empirism och ”upprustning” av känslomässig och bokstavsstyrd religiositet.
Vad som inte tycks oroa honom är på vilka grunder hans eget resonemang vilar. Kan det vara så att Ulvaeus och andra företrädares för Humanisterna, ständiga angrepp på konfessionella skolor är mer känslomässigt än förnuftsmässigt baserade?
Förnuft eller känsla? När min känsla är förnuft och andras förnuft är oförnuft då måste man nog vara världskänd för att få igenom sitt resonemang.
Själva kunde vi med stor behållning ta del av till exempel Mamma Mia utan att för den skull misstänka att skaparna bakom detta mästerverk är ute för att via känslan ta över våra intellekt.
Skolinspektionen bedriver sedan länge en omfattande empiriskt inriktad verksamhet där konfessionella friskolor i synnerhet, skärskådas ”under lupp”. Här styr inte känslan utan det hela sker på strikt förnuftsmässiga grunder.
Vad står då de kristna skolorna – som utgör merparten av de cirka 80 konfessionella skolorna i Sverige – för?
Historiskt sett har de skapat fritänkande och inflytelserika samhällsmedborgare som till exempel Curt Nicolin och Olof Palme, som båda fick sin grundutbildning vid en av landets äldsta kristna friskolor.
Båda studerade vid Sigtunastiftelsens Humanistiska Läroverk i Sigtuna, som då var en kristen friskola byggd på den kristna humanism som Manfred Björkquist och den så kallade ungkyrko- rörelsen representerade.
En viktig del av Björkquists kristna humanism var dialogtanken, dvs att personer med olika filosofiska, politiska och teologiska uppfattningar behöver mötas och samtala med varandra. Detta är en uppfattning som fortfarande hävdas bland de kristna skolorna och deras företrädare i Sverige.
Dialogtanken är lika viktig idag som på 1920-talet och är det viktigaste botemedlet mot militant fundamentalism, oavsett om den är kristen, judisk, muslimsk eller ateistisk.
De konfessionella friskolorna tar på samma sätt som andra svenska skolor ständigt del av aktuell forskning. Man har på olika sätt kontakter med den pedagogiska forskningen och företrädare för dess institutioner genom olika kompetensutvecklings-, fortbildnings- och utvecklingsprojekt.
Många inspireras också tillsammans med andra svenska skolor av modern forskning inom exempelvis neurologi. Detta gäller inte minst forskningsprojektet Kultur & Hälsa (Göteborgs universitet) som visar på många för skolan synnerligen intressanta pedagogiska tillämpningar av – just det – vetenskapliga rön.
Vad gäller de muslimska och judiska friskolorna i Sverige så är deras blotta existens i sig en slags försäkran mot ytterlighetstänkande och extremism.
Vår erfarenhet är att dessa skolor mår bra av att vara erkända, genomlysta och accepterade. Motsatsen är verkligen något att oroa sig för. Marginaliserade grupper, som inte åtnjuter samhällets skydd och uppbackning, har det historiskt inte alltid gått så bra för.
Samhällen som inte gett verkligt utrymme åt olika ideologier och trosriktningar har heller inte blivit lyckade.
Konfessionella skolor är en av värdemätarna på hur samhället mår.
Bo Nyberg
rektor på Källskolan i Upplands-Bro
Bo Nyberg är sedan sju år ledamot av styrelsen för Friskolornas riksförbund.
Lars Brandström
rektor på Brandströmska skolan i Göteborg
Lars Brandström, lektor i musikteori och tidigare utbildningschef på Musikhögskolan i Göteborg, har lett gospelkörerna Choralerna och Solid Gospel och startade jazz-rockgruppen Salt.
