Den tyska regeringens beslut att stänga landets kärnreaktorer till år 2022 har lett till omfattande spekulationer huruvida Tyskland i framtiden fortsatt kan utgöra Europas ekonomiska motor. Industrin varnar för elbrist, höjda elpriser och bristande konkurrenskraft.

En fjärdedel av den tyska elen kommer i dag från kärnkraften.

Oron är inte obefogad. Den förlorade produktionen måste ersättas av annan produktion. Tyskarna själva har aviserat en minskning av elkonsumtionen med 10 procent som en följd av beslutet samt en kraftig utbyggnad av kol-, gas och förnyelsebar energi. Man har också aviserat import av fransk kärnkraftsel och ökad elimport från andra länder. Vindkraftens andel av elförsörjningen avses fördubblas.

Det tyska ställningstagandet kommer att få betydelse för svenskt vidkommande inte minst inom ramen för EU:s så kallade samarbetsmekanismer, vilket innebär att förnyelsebar energi kan tillgodoräknas ett land även om den byggs i ett annat EU-land. Den svenska Energimyndigheten har som av en händelse nyligen fått uppgift av regeringen att ge utredningsstöd för att möjliggöra en ökning av internationellt ägd förnyelsebar kraft i Sverige, både direkt och som bas för att få andra länder att klara EU-direktivet om 20 procent andel av förnyelsebar energi till 2020.

Den internationella vindindustrilobbyn arbetar som hand i handske med den svenska Energimyndigheten för att med dennas uttalade stöd driva igenom sina önskemål. Här har privatägda svenska och internationella vindkraftsbolag en egenartad ingång i staten som ger dem politisk acceptans och ekonomiskt stöd. Den fortsatta utbyggnaden av vindkraften inom ramen för den svenska målsättningen om 30 TWh vindel kostar redan elkunderna astronomiska belopp. Utöver de direkta subventionerna tillkommer kostnaden för utbyggnad av elnäten, av Svenska Kraftnät beräknad till cirka 25 miljarder kronor. Kostnaderna för svenska elkunder riskerar därmed att öka oavsett vilka EU-regler som kommer att gälla för avräkningsförfaranden för andra länders förnyelsebara kraftproduktion i Sverige.

Vid extrema lägen är det redan brist på överföringskapacitet till och i övriga Europa. Om Sverige skall bygga ut kapacitet för att ”rädda” Tyskland kommer det att leda till mycket höga kostnader för utbyggnad av elnäten och överföringskablar med tillhörande negativ påverkan på vår natur.

Enligt vindindustrins lobbyorganisationer finns en teoretisk tillgång på hela 512 TWh vindel i Sverige. Redan 20 procent nyttjande av denna kapacitet innebär en utbyggnad med cirka 25 000 vindkraftverk. Sveriges unikt orörda natur kan komma att utsättas för en sällan skådad industriell rovdrift och riskerar att bli en råvarukoloni för el för att rädda andra länders klimatåtaganden i EU.

Det är en skrämmande utveckling av Sveriges energipolitik att vindkraftsutbyggnaden till enorma ekonomiska och miljömässiga kostnader drivs på av regerings- och riksdagspolitiker och av en statlig myndighet som med skattemedel i ryggen agerar lobbyorganisation för vindkraftens privatägda egenintressen. Detta tillåts ske trots att kunskapen finns idag om att vindkraften är ineffektiv, dyr och skadlig för närboendes hälsa och heller inte alls behövs för att trygga Sveriges redan idag koldioxidfria elförsörjning. När får vi se Riksrevisionen göra en objektiv granskning av nyttan av vindkraften och dess kostnader för samhället?

JONNY FAGERSTRÖM

föreningen Svenskt Landskapsskydd

PER-OLOF ERIKSSON

fd vd Sandvik, fd ordförande Svenska Kraftnät

BJÖRN TÖRNVALL

fd bankdirektör