Barn ska inte tillåtas att leka som de vill på dagis, utan kontrolleras och styras av genuspedagoger. Det säger Ingemar Gens på Idagsidan i SvD (16/5). Men det vore i praktiken ett försök att forma ”en ny människa”, ett politiskt experiment av gigantiska mått med stora risker och moraliska tveksamheter.

Naturligtvis ska förskolepersonal uppmuntra till pedagogiska aktiviteter, men att pressa barn till att enbart ägna sig åt genuspolitiskt godkända lekar är vansinne.

För det första är genusvetenskapen inte särskilt vetenskaplig. Den kan definitivt inte svara på vad de långsiktiga psykiska och sociala konsekvenserna blir för barn som hindras från att leka fritt. Hur kommer barn som utsatts för detta sedan må som känsliga tonåringar?

För det andra är resonemanget ”fri lek är inte fri” baserat på typisk vänsterlogik. Mönstret går igen i debatten om hemmafruar. Kvinnor som väljer ”fel” väljer inte fritt, men ”rätt” val är oproblematiska. På samma sätt är valet ofritt när pojkar leker med bilar och flickor med dockar, men inte när det förhåller sig tvärtom.

För det tredje är förskolan offentligt finansierad. Med dagens samhällsystem har få föräldrar ekonomisk möjlighet att själva ta hand om sina barn och har inget annat val än att lämna dem till förskolan. Akademiker på höga hästar har ingen rätt att pådyvla vanliga hederliga föräldrar en riskfylld och politiskt motiverad uppfostran av deras barn.

En studie från Harvard University visade i fjol att schimpansflickor använder pinnar som dockor och att schimpanspojkar leker med pinnar som vapen. Behövs det måhända genuspedagoger även på Kolmården?

JESSICA ROSENCRANTZ (M)

riksdagsledamot och ordförande för Moderata ungdomsförbundet i Stockholm