Efter att ha läst Daniel Sturessons debattartikel 2/6 kan vi inte anta annat än att han anser att Alf Svensson och Mats Odell misslyckades som ordförande för Kristdemokratiska Ungdomsförbundet, då de båda lämnade efter sig ordförandeval där det inte fanns motkandidater. Och den mest lyckade perioden i KDU:s historia måste vara tioårsperioden 95–05 eftersom det då stod skyttegravskrig om varje post och varje uppdrag.
Vi ser inte tillbaka med nostalgi på en tid då förbundet saknade extern styrka för att vi inte kunde samla oss kring en tydlig politik utan den interna striden istället ofta fick komma främst.
Det stora misstaget som Daniel verkar göra i sin artikel är att han likställer engagemang, bredd och inflytande med att man antar de ståndpunkter som han själv driver. Att det saknas bredd och styrka i medlemmarnas övertygelse för att de kan skilja på att argumentera för sakpolitiska förslag och att driva kamp mot personer.
KDU av i dag är en organisation med en bred och högtflygande intern debatt, något som alla de som närvarar vid vårt riksmöte nog kan hålla med om. Men vi är samtidigt mer samspelta och med en tydligare profilering än på länge.
Om Daniel Sturesson anser det vara ett problem att KDU:arna i dag känner gemenskap och riktar sin politiska kraft mot att förändra Sverige istället för att bekämpa varandra, då får det stå för honom. Men vi som faktiskt är aktiva i KDU i dag är glada över det väldiga drag och den goda stämning vi har i organisationen.
Under 2010 värvade KDU fler nya medlemmar än under något tidigare år sedan organisationens grundande. Vi har mycket uppskattade kampanjer och de aktiva medlemmarna är mer taggade för att förändra Sverige än på länge. Debatten har inte tystnat, men vi har hittat en gemenskap kring huvudlinjen i politiken, något som saknades under Daniels tid i förbundet. Det handlar om så enkla saker som att vi 2004 med minsta möjliga marginal beslutade stödja Allians för Sverige istället för att ställa oss neutrala mellan blocken. Eller att det fram till för några år sedan var mycket kontroversiellt internt att säga att vi var borgerliga.
Vi ser framtiden an med tillförsikt i en organisation som står sig stark, där det flödar av nya idéer för ett bättre, mänskligare och friare Sverige, och där vi kan samla en stor bredd av människor, oavsett om de har en klassiskt kristdemokratisk bakgrund eller aldrig tidigare har träffat en kristdemokrat. Vi är inte eniga i allt, men vi ser heller inget egenvärde i att alltid vara osams och bekämpa varandra.
Vi är glada att vara aktiva i en organisation som enat kan kämpa för starkare familjer, människors trygghet på gator och torg samt mot all kvotering. För ett generöst och effektivt bistånd, en solidarisk försvars- och utrikespolitik. För ett samhälle som sätter den enskilda människan, familjen och de små gemenskaperna i centrum istället för att se staten som lösningen på alla problem.
Vi är helt enkelt tacksamma över att vi i dag kan stå starka, med en tydlig profil och enat arbeta för ett mer kristdemokratiskt samhälle.
SARA FREIMAN
ordförande KDU Stockholms län
ANDREAS BRAW
ordförande KDU Stockholms stad
ANTHONY WIDELL
ordförande KDU Uppsala län
ALEXANDER LUNDVALL
ordförande KDU Sörmland
MIMMI WESTERLUND
ordförande KDU Västernorrland
FREDRIK SJÖMAR
ordförande KDU Kalmar län
ALEXANDER LAGERMAN
ordförande KDU Göteborg
LINUS DAGBÄCK PRINTZ
ordförande KDU Östergötland
REBECCA LAWENSKÖLD
ordfröande KDU Jönköpings län
KATARINA HEDMAN
ordförande KDU Jämtland
JENNY ALEXANDERSSON
vice ordförande KDU Värmland
PER NILSSON
ordförande KDU Västmanland
ELIN ENES
ordförande KDU Örebro län
