Segraren skriver historien” eller ”Med statistik kan man bevisa allt” är talesätt som går ut på att en godtycklig förutfattad uppfattning kan bevisas vara sann. För närvarande bevittnar vi en vetenskaplig strid när det gäller huvudorsaken till den globala uppvärmningen. Forskare är delade i två läger som dragit diametralt motsatta slutsatser ur samma vetenskapliga underlag.
Detta fenomen är inte något nytt. Det finns en rad vetenskapliga tvister där forskare dragit diametralt motsatta slutsatser ur vetenskaplig forskning. Några exempel är:
• Kopplingen mellan kolesterol och risken för hjärt-kärlsjukdomar.
• Den bittra striden om huruvida det är hiv-viruset som orsakar aids.
• Hälsorisker vid passiv rökning. Vetenskaplig forskning finansierad av tobaksindustrin är känd för att ofta ge diametralt motsatta slutsatser mot vad statligt finansierad forskning ger.
• Vetenskapligt baserade rekommendationer till par som har svårt att få barn slår mellan total återhållsamhet minst två veckor innan ägglossningen till dagligt samliv ända fram till ägglossningen.
• Hur gammal är sfinxen vid Giza? Arkeologer säger cirka 4500 år medan vissa geologer säger 7000–10000 år.
• Vem var den historiske personen bakom Jesus? Här är uppfattningarna allt ifrån lågutbildad analfabet till en högutbildad elitmänniska tränad i egyptisk och judisk mystik.
Om vetenskapen är objektiv och låter oss att på ett tillförlitligt sätt dra slutsatser ur fakta, hur kommer det sig då att vetenskapen uppvisar exempel där forskare dragit diametralt motsatta slutsatser ur samma uppsättning vetenskapligt framtagna fakta?
SOM-institutet och VA (Föreningen Vetenskap och Allmänhet) genomför årligen mätningar av svenska folkets förtroende för forskare. Senaste mätningen visar att knappt sex av tio svenskar har förtroende för forskare och att andelen har minskat för varje mätning. Kan en av orsakerna ha med offentliga vetenskapliga stridigheter att göra?
Vetenskapsfilosofer har sedan länge visat att det inte finns någon slags slutledningsprocedur som tillåter oss att på ett tillförlitligt sätt härleda vetenskapliga teorier ur experimentella resultat och observationer. De har visat att det inte finns någon metod att bevisa att vetenskapliga teorier är sanna, eller ens sannolikt sanna. Detta är inte någon nyhet för de forskare som är pålästa inom vetenskapsfilosofi, men är långt ifrån känt av alla forskare och den breda allmänheten.
De luckor som finns i den vetenskapliga metodiken öppnar för möjligheten att låta särintressen påverka slutsatserna i önskvärd riktning. Dessa luckor kan i sin yttersta konsekvens leda till att segraren skriver historien även i vetenskapliga tvister.
Det lägret som kan uppbåda starkast förankring hos särintressen ökar således möjligheten att få avgå med segern i en vetenskaplig tvist. De senaste decennierna har vi kunnat se en rad exempel på hur särintressen anklagas för att påverka vetenskapen när forskningsresultat skall tolkas. Klimatfrågan är här ett högaktuellt exempel.
Det är då inte förvånande att allmänhetens förtroende för forskare stadigt minskar när forskare med diametralt motsatta uppfattningar strider samtidigt som det kan finnas tecken på att politiska, kommersiella eller religiösa särintressen är inblandade.
Vetenskapen är idag den yttersta referens som används vid kunskapsinhämtning för olika ändamål, alltifrån forskning och teknikutveckling till framtagande av beslutsunderlag för politiker. Om vetenskapen även långsiktigt skall vara den referensen så krävs ett omsorgsfullt arbete från politiker och forskare för att motverka att särintressen utnyttjar luckorna i den vetenskapliga metodiken till att som segrare skriva historien inom vetenskapen.
