I Annapolis lades den första viktiga grundstenen till de återupptagna förhandlingarna om ett permanent fredsavtal mellan israeler och palestinier. Alla som verkligen vill uppnå fred var med på mötet.

Extremisterna, de som vill störa processen – Hamas, Hizbollah och Iran – står utanför. De ska naturligtvis heller inte delta.

I skarp kontrast till de svenska medier som hävdat att Annapolis-­mötet bara var politisk teater står uttalanden av ledande arabiska statsmän – liksom också utrikesminister Bildt – som betonar att vi nu står inför en reell möjlighet till fred som vi inte har råd att låta gå förlorad.

Vad är det då som är karakteristiskt för den nya situationen?

USA har demonstrerat sin vilja att åter ta på sig en mer aktivt pådrivande roll i fredsprocessen. Nästan alla arabstater fanns representerade vid mötet, inklusive Syrien.

Den goda uppslutningen visar på USA:s fortsatt stora prestige i regionen liksom parternas lättnad över det nyvaknade amerikanska intresset. Dessutom innebär Annapolis att en tydlig skiljelinje dras upp mellan moderata och extremistiska politiska krafter i regionen.

Palestinierna har visat att de har förstått att en palestinsk stat inte kommer att kunna utropas förrän Israels säkerhet kan garanteras. Staten Israel har insett att den inte kommer att få leva i säkerhet om inte palestiniernas materiella och andra villkor förbättras.

Det är denna fundamentala ekvation som kan bidra med en ömsesidigt positiv dynamik.

Inte bara Israel utan i lika hög grad de moderata sunnimuslimska regimerna känner av hotet från den iranskstödda extremism som fått fotfäste i Mellanöstern genom terrororganisationer som Hizbollah i Libanon och Hamas på Gaza-remsan.

Hela regionen lever i skuggan av Irans militära kärnvapenprogram. Det börjar därför stå klart att alla ansvarskännande aktörer delar ett intresse av att isolera de extremistiska ideologier som exporteras av Iran.

I själva verket var fruktan för Iran och önskan att minska dess ­inflytande genom en strategisk allians med USA ett huvudskäl för de arabiska staternas deltagande i ­Annapolis.

Resultatet blev emellertid att representanter för arabiska och muslimska regeringar från Malaysia till Saudiarabien och Syrien fanns på plats för att lyssna till premiärminister Olmerts förslag på hur fredsprocessen kan föras framåt, och för att ge egna konstruktiva synpunkter.

Det är uppenbart att president ­Abbas behöver den legitimitet som de arabiska ledarna kan ge för att han ska kunna gå vidare med fredsprocessen.

För den palestinska sidan medförde Annapolis en rad viktiga resultat. Alla torde nu vara ense om att ett av processens slutmål är en tvåstatslösning där en palestinsk stat lever sida vid sida med Israel i fred.

På så vis kommer det palestinska folkets nationella ambitioner att kunna förverkligas.

En framgångsrik fredsprocess kommer att ytterligare försvaga terroriströrelser som Hamas, vilka redan har gått tillbaka i opinionen tack vare den internationella bojkotten.

Det står klart att president Abbas har siktet inställt på att föra processen framåt. Israel och palesti­nierna ska också försöka att gemensamt uppfylla de åligganden som hänger samman med den ­första ­fasen i vägkartan för fred.

Den första regelrätta förhandlingsomgången började den 12 december. En internationell givarkonferens för den institutionella uppbyggnaden av de palestinska områdena börjar den 17 december. Här har Sverige och EU en viktig roll att spela.

För att fredsprocessen över huvud taget ska ha en chans är det emellertid viktigare än någonsin att de element som motsätter sig fred isoleras.

För en rörelse som Hamas finns bara ett sätt att få ett legitimt inflytande på fredsförhandlingarna – att avsäga sig våld, att erkänna sin motparts (staten Israels) – existens och att respektera tidigare ingångna avtal.

Att öppna dörren halvt på glänt för medverkan av de rörelser som uttalat säger sig vilja sabotera fredsprocessen blir att på ett fatalt sätt undergräva de moderata krafternas redan vacklande auktoritet.

Israel har för sin del förklarat sig villigt att förhandla om alla kärnfrågor och har tydligt uttalat att landet önskar en tvåstatslösning.

Den israeliska regeringen kommer att göra sitt yttersta för att snarast nå ett fredsslut – om möjligt redan 2008 – och ska genomföra ytterligare lättnader för palestinierna på Västbanken.

Israel inser att för att förbli en judisk och demokratisk stat är en tvåstatslösning den enda tänkbara. Fred – under säkerhet – är en nödvändighet för Israels framtida utveckling och välstånd. Det är något staten Israels medborgare aldrig har fått uppleva.

Både israeler och palestinier behöver fred, och judar och araber kommer till slut att kunna lägga all sin energi på att bygga en bättre framtid.

Jag är övertygad om att Annapolis är ett steg i rätt riktning och därför förtjänar att tas på allvar.