Våld mot personer är vanligt. Brottsförebyggande rådet (Brå) meddelar nu i sin statistik att våldet ökat i samhället. Våld är bland ­annat misshandel, mord, dråp och våldtäkt.

Särskilt kvinnor är utsatta för våld från män. Det har uppenbarligen blivit kul att se och läsa om våld mot någon annan.

Brås statistik är intressant eftersom den oftast visar att det egentligen inte skett någon ökning av brottsligheten. Det beror på att det svaret är mest uppskattat av ­politikerna och man åstadkommer det med att redovisa statistik för korta perioder.

”Det är inte fler mord den här veckan än förra.” Tar man längre perioder blir svaren förödande.

I november 2007 beslutade regeringen om en handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och våld i samkönade relationer.

Politiker och myndigheter i samhället gillar alltså inte våld mot kvinnor och andra svaga offer. Vi ser också i rapporteringen i medierna att kvinnoorganisationer inte gillar våld mot kvinnor.

Men i underhållningsvärlden är det annorlunda. Våld är kul och måste serveras åt medborgarna. Ett exempel är höstens stora, sega såpa i SVT 1 som heter Andra avenyn.

Den började med sitt första avsnitt klockan 20 en kväll i november 2007 och har därefter gått nästan dagligen i hittills ett femtiotal avsnitt på bästa sändningstid i vår största public service-kanal.

Första avsnittet inleddes helt överraskande med att en pappa sköt mamman i familjen medan den tioårige sonen tittade på. I långdragna sekvenser fick tittarna, liksom tioåringen, se mamman sakta dö med blod rinnande ur mungiporna medan ögonen fick den brustna blick man får när man dör.

Våld är kul. Särskilt våld mot kvinnor.

Jag skrev ett mejl till Eva Hamilton om detta på hennes mejladress som meddelas på SVT:s internet­sida. Jag ville berätta att flera i min omgivning fick långvarig ångest av inledningsscenen.

Det var emellertid onödigt be-­ svär. Eva Hamilton läser inga mejl och svarar inte på mejl. Hennes mejl sorteras av andra personer, som skriver intetsägande bekräftelser att mejlet kommit in.

Men på tv vet man mycket väl vad man gör. Det finns familjer som fått knappar att trycka på där de visar vad de tycker om tv-programmen och knapptrycken går rakt in till tv. Där ser man hur kul våldet är.

Jag vill att Eva Hamilton och hennes tv-kanaler visar upp för oss medborgare hur kul folk faktiskt tycker att våldet är. Uppenbarligen är det väldigt kul och kan bidra till att tv får alla de tittare som tv önskar sig.

Sedan är det nog också så att tv-folket tycker att våld är så kul att det måste köras ut i kanalerna.

I boulevardtidningarna serveras alltid våld som högt rankade nyheter. Om det inte hänt något smaskigt i Sverige en dag dammsuger man världen och lyckas alltid hitta något styckmord på Nya Zeeland eller någon brutal misshandel i Eldslandet.

Bokförfattarna anser också att våld – särskilt mot kvinnor – är kul och tror eller vet att läsarna tycker likadant. Man kan se det hos de vanligaste deckarförfattarna.

Därifrån går våldsskildringarna in i filmerna och in i tv. Det som är särskilt vanligt och kul är att kvinnor dödas och våldtas på ett bestialiskt sätt. Skeendet skildras på ett noggrant och ingående sätt i långa sekvenser, precis som i Andra avenyn.

Man får veta hur benen krossas, blodet flyter ur såren och hur offren lider. Det är socialrealism och det är kul.

Det man kan undra över är varför kärleksscener inte skildras särskilt ingående. Sex är absolut mycket kul. Men här censurerar tv.

Man får nöja sig med antydningar eller med program som går på udda tider, i vart fall för en vanlig arbetande människa.

Varför får vi inte se sexet? Är våldet så mycket mer kul?

Det är konstigt att tv och medierna i övrigt (dataspelens våldsskildringar är något alldeles oerhört) inte vill påverka folk att sky våldet mot kvinnor utan ständigt serverar det som underhållning.

Och undrar medievärldens makthavare aldrig över varför detta våld upprepas på gator och torg? Unga pojkar sparkar på liggande offer, precis som i filmer och dataspel.

Det finns de i medierna som säger att våldsskildringar handlar om yttrandefrihet. Det är givetvis ­nonsensprat.

Vad det handlar om är den goda smaken och den dåliga smaken – och pengar. Att vissa tv-kanaler och dataspelsföretag ser som sin goda affär att sprida smaklöshet innebär inte att alla bör och måste göra det.

När Jan Malmsjö vid årsskiftet på nyårsnatten läste Tennysons Nyårsklockorna läste han med sin egen nya tolkning: ”Ring ut det meningslösa gatuvåldets larm/men ring till allas hjärtan skaparglöden.”

Det är inte något som Eva Hamilton står för – inte i sin gärning men kanske i något tårögt festtal.