En stroke innebär mänskligt lidande, ofta med långvariga handikapp – om den som drabbas överlever. Varje år drabbas cirka 30000 personer av en stroke i Sverige.

Vi kan glädja oss åt hög kvalitet på strokevården i Sverige. Men det förebyggande arbetet släpar efter. Varje stroke som kan förhindras sparar lidande och vårdkostnader. Förebyggande vård gör alla till vinnare.

Minst 220000 svenskar har ett känt förmaksflimmer. Därtill kommer ett okänt antal personer med så kallat tyst förmaksflimmer som ännu inte fått diagnos eller behandling, men som beräknas uppgå till cirka 100000 personer ytterligare. Förmaksflimmer innebär en ökad risk att drabbas av stroke. När blodet i hjärtat inte pumpas runt som det ska ökar risken för att det bildas en propp. Blodproppar som i sin tur leder till stroke.

Vi vet att det i vissa fall räcker att behandla tolv patienter med blodförtunnande medicin för att förhindra ett strokefall per år. Kostnaden för att behandla tolv patienter under ett år är mellan 70000 och 110000 kronor beroende på behandling. Detta ska ställas mot kostnaden att vårda och rehabilitera en person med stroke som kostar i genomsnitt 600000 kronor. Det är sexhundra tusen skäl att satsa på förebyggande insatser.

Stroke är en av samhällets dyraste sjukdomar. I Sverige är kostnaderna för stroke relaterad till förmaksflimmer i storleksordningen 4–5 miljarder kronor.

Det enda sättet att förebygga stroke hos denna grupp är att ge blodförtunnande medicin. Socialstyrelsen uppskattar att minst 170000 svenskar borde behandlas. Av dem får i dag bara hälften hjälp. Detta är det tydligaste exemplet på medicinsk underbehandling som finns i Sverige och det är obegripligt att inte fler insatser görs. Behandling med blodförtunnande behandling minskar risken för stroke med cirka 65 procent hos patienter med förmaksflimmer.

Varför behandlas bara hälften av patienterna i riskgruppen när de potentiella besparingarna är så stora? De mediciner som finns är inte särskilt dyra och den nya generationens mediciner kräver inte heller lika omfattande kontroller som var fallet med tidigare mediciner. Att ha förmaksflimmer och inte få någon blodförtunnande behandling är som att leva med en tickande bomb i sin kropp.

Vi vill vi se en snabb modernisering av den svenska strokeförebyggande vården. På så sätt frigörs resurser till att bygga ut och förbättra rehabiliteringen för de personer som drabbas.

Stroke är det tredje vanligaste sättet att dö i förtid i Sverige. Ändå hamnar frågan sällan högt upp på beslutsfattarnas agenda. Trots att varje svensk någon gång möter konsekvenserna av en stroke, livslånga funktionsnedsättningar och död, så saknas besluten som kan rädda liv. Ökade behandlingsinsatser kommer att, utöver minskat lidande, även ge omedelbara och betydande besparingar.

Tusentals personer i Sverige har förmaksflimmer utan att veta om det. Risken för stroke är lika stor oavsett om man känner till sitt flimmer eller inte. Därför är det viktigt att identifiera dem som har hög risk. I Stockholm och Halland genomförs en studie där man undersöker 75–76-åringar för att se om de har förmaksflimmer. Hos patienter med nyupptäckt flimmer erbjuds blodförtunnade behandling. Denna studie stöds ekonomiskt på ett föredömligt sätt av landstingen i Stockholm och Halland. Preliminära resultat talar för att vi på detta sätt kan identifiera 8–10 procent med nyupptäckt flimmer. Denna patientgrupp har runt 30 procents risk att drabbas av stroke under de närmaste fem åren om ingen behandling med blodförtunnande läkemedel sker.

Problemet är att det verkar så svårt att ta ansvar. Kostnaderna för medicin, rehabilitering och hemsjukvård drabbar olika kostnadsställen. Vissa kostnader drabbar landstinget, andra kommunen. Man saknar en samsyn och ett helhetsgrepp. Detta trots att vi har evidensbaserade fynd och tydliga riktlinjer.

Detta stärker behovet av ett strukturerat omhändertagande av dessa patienter. Vetenskapligt underlag finns som visar att ett organiserat omhändertagande av dessa patienter förbättrar prognosen.

Vi uppmanar socialminister Göran Hägglund och Sveriges landstingspolitiker att våga ta sig an en av våra största folksjukdomar.

Sätt tydliga mål:

•Inför nationella handlingsprogram i syfte att minska underbehandling.

•Screena aktivt patienter i riskzonen.

•Förbättra kunskaperna för både patienter och sjukvårdspersonal.

•Prioritera förmaksflimmer på den politiska agendan, inom såväl staten som landstingen och kommunerna.

Inom fem år skulle antalet fall av stroke med sin bakgrund i förmaksflimmer kunna halveras. Det handlar om att ge 3000–5000 människor fullvärdiga liv och samhället besparingar i miljardklassen. Varje år.

Detta måste vara möjligt.

Mårten Rosenqvist

professor, Karolinska Institutet, hjärtkliniken Södersjukhuset

Leif Friberg

med dr, överläkare, hjärtkliniken, Danderyds sjukhus

Viveka Frykman

med dr, överläkare, hjärtkliniken Danderyds sjukhus

Johan Engdahl

med dr, överläkare, hjärtavdelningen Hallands sjukhus

Herbert Sandström

docent, institutionen för allmänmedicin, Umeå universitet