Tio svenskar kommer i dag, i morgon och framöver att avlida till följd av felbeslut i sjukvården, skriver Tommy Sandström som var nära att förlora sin dotter, här tillsammans med hustrun Paula Jonsson Sandström.
Svenskarna sägs ibland vara världens mest säkerhetsinriktade folk. Nationella katastrofer och olyckor och skaderisker i trafiken, i arbetslivet och på andra håll har högsta prioritet i det svenska samhället.
I tsunamin dog 543 svenskar, förra året dödades 480 människor i trafiken och när Estonia förliste för tolv år sedan omkom 501 svenskar. Debattens vågor går höga och politiskt ansvar utkrävs.
Något som dock ingen uppmärksammar är att mellan 3 000 och 4 000 svenskar varje år dör till följd av medicinska felbeslut inom den svenska sjukvården. Hur kan vi år efter år acceptera sex till åtta Estonia-katastrofer utan att någonting händer?
Siffrorna som jag bygger mina uppgifter på är framtagna i en studie gjord av Stockholms läns landsting. Mellan 400 och 600 stockholmare dör varje år helt i onödan.
Anders Fagerlund, utredare inom medicinsk felbehandling, Akademiska sjukhuset i Uppsala, säger att de nationella siffrorna ligger på nivån 3 000 till 4 000 årligen.
Orsakerna till dödsfallen är många. Felmedicinering, felaktiga beslut inom psykiatrin och felaktiga eller försenade diagnoser är vanliga dödsorsaker.
Att jag personligen kommit att engagera mig i frågan handlar om min nu 25-åriga dotter. Hon var för en månad sedan nära att avlida till följd av medicinsk felbehandling.
Hon hade just fått barn och drabbades av en mycket farlig infektionssjukdom, som leder till bakteriella angrepp på kroppens mjukdelar.
Först sökte hon sig till akutmottagningen på Danderyds sjukhus. Symptomen var kraftig frossa och ont i hela kroppen. Efter en kortare undersökning utan någon provtagning skickades hon hem med ett recept på värktabletter.
Dagen efter sökte hon sig efter fortsatta svåra symptom i ambulans till Akademiska sjukhuset i Uppsala. Först efter tre dagar kunde läkarna ställa rätt diagnos.
Trots att hon hade tydliga tecken på just en infektion så tog läkarna ingen sänka, som är brukligt i sådana fall.
Efter akuta kirurgiska ingrepp från buk till vader räddades min dotter till livet. Ett tag funderade läkarna på amputation av vänster ben och att operera bort vissa delar av tarmarna. Men efter kontakter med Karolinska sjukhuset flögs hon dit med helikopter för fortsatta operationer och behandling i tryckkammare.
På Karolinska sjukhuset hade man en annan patient, som fått en liknade infektion som min dotter.
Sunt förnuft säger att man inte ska blanda två patienter med svåra infektionssjukdomar. Det var dock vad som skedde vid tryckkammarbehandlingen och då fick plötsligt min dotter en helt ny infektionssmitta, denna gång av polskt ursprung. Den har hon inte ännu blivit frisk från.
Sammanfattningsvis begås dagligen många svåra misstag inom den svenska sjukvården. Den infektionssjukdom som kunde ha stoppas på ett tidigt skede om rätt prover hade tagits utvecklades till en fråga om liv eller död för min dotter.
Krafttag behövs för att komma till rätta med de stora missförhållanden som finns. Brist på effektivitet, samordning, utbildning och rätt attityder är viktigare än bristande resurser.
Jag har några tips och uppslag, som jag tror kan vara värda att titta vidare på:
• Starta kampanjer enligt amerikansk modell för att öka patientsäkerheten. 2 000 amerikanska sjukhus deltar i år. Man hoppas kunna rädda livet på 100 000 patienter varje år framöver.
• Öka kraftigt ersättningsnivåerna inom patientförsäkringen. När landsting och kommuner har mer att förlora än 50 000 kronor, som kanske i min dotters fall, blir det lönsamt och viktigt att arbeta med patientsäkerhet.
• Öka hygienmedvetandet och förbättra städningen inom svensk sjukvård. I dag finns många smittor som är resistenta mot antibiotika.
• En återgång till gamla tiders standard är nödvändig. Se till att den som undersöker har tvättat och spritat sig upp till armbågarna. Godta inga dammråttor i hörnen på ett sjukhus.
• Tillåt enligt dansk modell anonyma anmälningar mot brister inom vården. Kollegial hänsyn är ibland ett hinder för att fel ska kunna upptäckas.
• Gör som i Uppsala läns landsting och tillsätt en ”haveriutredare” för varje landsting, som tittar på de patientärenden som går fel. Då finns också en möjlighet att lära sig för framtiden.
Min dotter kommer förmodligen att ha så tur att hon klarar sig med livet i behåll. Men hon, hennes lilla bebis, sambo och anhöriga har och kommer att få lida mycket för de upprepade missgrepp som den svenska vården gjort. Samtidigt har hon tur. Hon lever.
Tio svenskar kommer i dag, i morgon och framöver att inte ha lika mycket tur. Så kommer det att vara tills du och jag säger ifrån.
