I morgon, den 12 juni, är det parlamentsval i Turkiet. På många sätt är det ett vägval för landet. Utvecklingen i Turkiet är självklart av intresse för EU, men också i ett större perspektiv eftersom valet kan påverka reformsträvandena i arabvärlden .
Det är en oroande utveckling att stödet i Turkiet för ett medlemskap i EU sjunkit till runt 50 procent i dagsläget – och fortsätter minska.
Enligt opinionsundersökningarna ser det ut som att det regerande AKP får förnyat förtroende av folket, med 45–50 procent av rösterna. Det största oppositionspartiet CHP, som en gång grundades av Ataturk, får runt 25–30 procent. Övriga partier är mindre och har etnisk eller nationalistisk grund.
Regeringspartiet AKP kom till makten år 2002 och fick fortsatt förtroende i valet 2007. Det brukar betecknas som ett proislamskt parti. Det är förvisso en riktig beskrivning av partiets värdegrund. Samtidigt har man försökt hålla skillnad på statsförvaltning och religion.
Den sittande regeringen har under de senaste åren visat tecken på att vilja lösa kurdfrågan. Den har börjat genomföra förändringar så att även kurder kan identifiera sig med Turkiet och bli en del av landet. Bland annat finns det numera en statlig tv-kanal på kurdiska. Men valrörelsen har tyvärr visat att det fortfarande finns problem. Instabilitet och våldsamma incidenter i de kurdiska områdena är oroande. För att skapa stabilitet är det viktigt att alla kurder kan känna sig ordentligt representerade i Turkiet. Det finns även andra minoriteter som armenierna, lazeliterna, judarna, syrianerna med flera. Det är viktigt att de som vinner valet den 12 juni för en inkluderande politik, med viljan att få med alla som bor och lever i Turkiet.
Den spektakulära ekonomiska utvecklingen i Turkiet är en betydande faktor. Tillväxten i landet är en av de högsta inom OECD. Produktion och teknisk utveckling går hela tiden framåt. Turismen har ökat lavinartat det senaste decennierna, något vi i Sverige också bidragit till. Detta ger fler jobb och starkare ekonomi. Köpkraften har ökat och en självmedveten urban medelklass har växt fram. Turkiet fungerar i dag som en magnet för utländskt kapital och människor.
En stark ekonomi påverkar relationen till EU. I början av 90-talet var nästan hela den turkiska befolkningen för ett medlemskap i EU. Under åren av diskussioner har stödet sjunkit och är runt 50 procent i dagsläget – men det minskar hela tiden. Det är en oroande utveckling, om än naturlig i ett land som mer och mer står på egna ben. Känslan av underlägsenhet och ekonomisk nödvändighet finns inte längre kvar i diskussionerna om EU-medlemskap.
Problemen i EU-förhandlingarna finns lika mycket i de nuvarande EU-länderna. Vissa, som till exempel Frankrike och Tyskland, sägs vara mer skeptiska. Samtidigt spelar också uppkomsten av allt fler högerextrema partier in, vilket skapar spänningar mellan civilsamhällena i Turkiet och EU. Därför är det också viktigt att öka förtroendet och dialogen, inte bara på högpolitisk men även på gräsrotsnivå, för att överkomma stereotyper som bromsar integrationen.
Sverige är positivt till en utvidgning, men även här sprids myter. Ett inslag i SVT Rapport nyligen handlade om att journalister och demonstranter gripits i Turkiet och det påstods att yttrandefriheten inte alls fungerar i landet. Bilden måste dock nyanseras. Visst återstår det att göra framsteg inom yttrandefriheten, men det finns ofta en tendens att glömma att många framsteg och konstitutionella reformer redan genomförts.
Turkiet är i dag medlem i G20-samarbetet. Ekonomin är stark och växande. Det finns en tydlig risk att om inte förhandlingarna kring ett EU-medlemskap får en reell chans så kan Turkiet komma att gå sin egen väg. Då missar EU de fördelar som EU-medlemskapet innebär.
Det geopolitiska läget innebär att Turkiet även har viktiga relationer till sina arabiska grannar. Turkiet har visat sig vara en betydelsefull medlare och kan vara en kraft för fred i en region som skakas av konflikter. Turkiets ställning i den muslimska världen tydliggjordes bland annat i förra veckan när den Syriska oppositionen samlades i Turkiet.
Den turkiska regeringen är mycket positiv till de reformsträvanden som kommit till uttryck under den arabiska våren. Som en av få fungerande demokratier i den delen av världen kan Turkiet spela en avgörande roll och visa vägen framåt. I det inbegrips även att förhålla sig på ett sekulärt sätt.
Om EU agerar klokt, kan vi genom Turkiet bygga nya broar och skapa viktiga band till den arabvärld som nu håller på att ta form.
EU har allt av att vinna på ett demokratiskt Turkiet. Det handlar både om stabiliteten i regionen och att vara ett föredöme för andra länder. Valet i morgon ser ut att ge den sittande regeringen fortsatt förtroende.
Men oavsett resultatet måste reformprocessen i Turkiet konsolidera på den vägen som leder till en pluralistisk demokrati. Det nya ledarskapet bör leda vägen för en ny konstitution som är baserad på en öppen och inkluderande debatt och bred politisk konsensus. Turkiet måste även bevara friheten på internet och fortsätta driva för ett EU medlemskap. Detta är avgörande för vår gemensamma framtid.
SEDAT DOGRU (M)
riksdagsersättare, född i Turkiet
ANNA MARIA CORAZZA BILDT (M)
europaparlamentariker och ledamot i den gemensamma parlamentarikerkommittén EU-Turkiet
