Sverigedemokraten Jimmy Åkesson och folkpartisten Fredrik Malm (Brännpunkt 28 maj) har en enda sak gemensamt – att hålla Turkiet utanför EU. Argumenten är de värderingar Europa bygger på, på samma sätt som anges i Tyskland och Frankrike, men alla har sin tolkning av innehållet. Gemensamt appellerar de till den turkofobi som präglat Europa sedan Ottomanska imperiets belägring av Wien 1683. Kvar blev enligt sägnen det ickeeuropeiska kaffedrickandet.
Givetvis har Turkiet lång väg innan alla kriterier uppfyllts. Turkofobin gör att varje kriterium måste uppfyllas till minst 100 procent. Det har inte gällt för alla nya EU-medlemmar.
Cyperns medlemskap godkändes som följd av en medlemsstats ultimatum. Cypern har därefter ställt ultimativa krav på Turkiet, vilka resten av EU tvingas acceptera. Den i sig oacceptabla turkiska invasionen på norra Cypern på 70-talet ägde rum efter en grekiskstödd statskupp på Cypern. I strävandena att normalisera förhållandena på Cypern har Turkiets regering gjort oändligt mer än den grekcypriotiska regeringen.
Fredrik Malms fokus är på kurdernas situation. Den är fortfarande inte acceptabel. Mycket återstår innan ett EU-inträde. Där måste EU och Sverige fortsatt vara tydliga. Vad gäller rätten till sitt eget språk skulle Turkiet redan nu kunna tillträda Europarådets minoritetsspråkskonvention, även om inte heller Sverige lever upp till den rätt till sitt språk som konventionen föreskriver.
Fredrik Malm har nyligen i en FP-rapport tagit ställning för att undervisning i svenska skolor ska ske på svenska. Det går bra att sopa den egna trappan.
Men, om nu de gemensamma EU-värderingarna är utgångspunkten, vore det väl utmärkt att börja med de länder som nyligen inträtt i EU, och som så uppenbart bryter mot dessa vad gäller romer? De har ju alldeles nyligen lovat att följa dessa värderingar och bedömts trovärdiga av EU. Upp till bevis!
Och varför inte granska Kroatien – på tröskeln till medlemskap? Hur är romernas ställning där? Och Kroatien har ju demonstrerat ett totalt ointresse av att lämna ut åtalade krigsförbrytare till Haagtribunalen. General Gotovina rörde sig som folkhjälte lika fritt i Kroatien som Mladic i Serbien. Har Kroatien gjort upp med sin delaktighet i folkmordet i Bosnien på 90-talet? Nej, men till skillnad från Turkiet har Kroatien mäktiga bundsförvanter i EU.
Trots Fredrik Malms påståenden torde inget EU-land eller kandidatland ha genomgått samma positiva förändring som Turkiet under Erdogans regering de senaste åren. Med tanke på var man började är vägen fortfarande lång till målet, men just därför är framstegen remarkabla.
Och de historiska motståndskrafterna har riktats just mot regeringens reformpolitik. De har fått benäget stöd av den kurdiska terrorgruppen PKK, vars terror skördat tusentals offer bland oliktänkande kurder.
Visst har Turkiet en mörk historia i modern tid, vilket det delar med en rad av EU:s medlemsstater. Inget har betytt mer för deras positiva utveckling än hoppet om medlemskap. Om Turkiet säger motståndarna inte att landet är välkommet när villkoren är uppfyllda, utan att det inte är välkommet om de inte är uppfyllda. Semantik? Innebörden är att inte vilja se Turkiet i EU.
Turkiets mörka historia gäller också dess minoriteter - kurder, armenier och andra kristna minoriteter. Folkmordet mot armenier är väl dokumenterat. Så väl dokumenterat, att vi vet att många av övergreppen begicks av kurder. Vi vet också att de syrianer som flydde till Sverige på 70-talet, ofta flydde undan de turkiska myndigheternas oförmåga/ovilja att skydda dem mot övergrepp från kurdiska grannar. Här finns mycket för alla att göra upp med i sin historia.
Att utmåla Turkiet som exceptionellt i fråga om övergrepp är emellertid uttryck för en mycket selektiv historieskrivning. Folkmordet på armenier ägde rum från 1915. Redan åren före 1914 ägde en rad lika fasansfulla folkmord rum på Balkan. Inte sällan var de en följd av de europeiska stormakternas strävan att bryta sönder det Ottomanska väldet. Då var turkar och judar flest i Saloniki, idag helt grekiskt. Hur gick det till?
Många senare konflikter i regionen har sin utgångspunkt i den härska-och-söndra-politik, som England och Frankrike ägnade sig åt. Olika minoritetsgrupper lät sig villigt utnyttjas också till väpnade aktioner i dessa strävanden. Skenheligt så det förslår, när man i Paris fördömer folkmordet mot armenier och tiger om sin egen roll!
Fredrik Malm har slutligen ett bisarrt argument för att Sverige har fel om Turkiet. Vi är i minoritet i EU. Farväl då till kampen för en generösare asylpolitik och en anständig politik för romer, eller hur, Fredrik Malm?
LENNART ROHDIN
f d riksdagsledamot (FP)
