Det är dags för Socialstyrelsen att anta ett policybeslut om att frångå steriliseringskravet vid beslut om fastställelse av könstillhörighet för personer som genomgått könskorrigerande behandling.

Mellan 1935 och 1975 tvångssteriliserades uppskattningsvis 30000 personer i Sverige. Därefter upphörde tvångssteriliseringarna för alla grupper i Sverige, med undantag för transsexuella. Sterilisering är idag, enligt den så kallade könstillhörighetslagen från 1970-talet, ett krav för att en person ska få sitt nya kön rättsligt erkänt i Sverige.

Vi menar att detta krav strider såväl mot internationella konventioner som mot svensk grundlag. Enligt regeringsformen ska varje medborgare vara skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp från det allmänna. Vad annat än just detta är sterilisering under tvång för att som individ få till stånd ett positivt myndighetsbeslut?

I den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR) fastslås vidare varje människas rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv samt att bilda familj. För oss är det svårt att se hur dessa rättigheter inte bryts genom att det offentliga på detta sätt fattar beslut om vilka som inte är lämpliga föräldrar. FN:s råd för mänskliga rättigheter är ännu tydligare med sitt ställningstagande mot ett steriliseringskrav: ingen ska bli tvingad att undergå en medicinsk process, inkluderande könskorrigerande operationer, sterilisering eller hormonell terapi, som krav för lagligt erkännande av ens könsidentitet.

Vad är då Socialstyrelsens syn på det hela? I det ovan citerade invigningstalet kallade generaldirektören steriliseringskravet för ”förlegat” och framförde att det ”bör tas bort” samt att ”transsexuella självklart ska kunna bli föräldrar”. Han talade även om att Socialstyrelsen ska vara en ledstjärna för en god och jämlik vård, framför allt för utsatta grupper i Sverige. Även Socialstyrelsens egen utredning, ”Transsexuella och övriga personer med könsidentitetsstörningar” från 2010, når slutsatsen att steriliseringskravet saknar saklig grund och är att betrakta som ett tvång.

På Diskrimineringsbyrån Uppsala möter vi de människor som hamnar i kläm på grund av steriliseringskravet och ser vilket lidande det kan innebära för den enskilde. I dagarna lämnade vi in ett överklagande till förvaltningsrätten med anledning av att Socialstyrelsen avslagit en persons ansökan om fastställande av ny könstillhörighet på grund av att den berörda personen inte underkastar sig kravet på sterilisering.

Vi undrar hur många fler som på ett liknande sätt ska bli kränkta och fråntagna sina mänskliga rättigheter innan Socialstyrelsen beslutar om att sterilisering inte längre ska vara ett krav för att få sin nya könstillhörighet rättsligt erkänd i Sverige.

Det är dags att Lars-Erik Holm och Socialstyrelsen omsätter de ovan uttryckta åsikterna i praktik. Låt tvångssteriliseringarnas tid helt förpassas till historieböckerna.

KERSTIN BURMAN

jur kand

LINA JOHANSSON

jur kand

FRIDA KARLSON

biträdande verksamhetsansvarig

Diskrimineringsbyrån Uppsala