”Varje förslösad krona är en stöld från folket”, lyder ett känt citat av den legendariske socialministern Gustav Möller. Citatet fick vingar och används fortfarande av såväl vänster- som högerpolitiker. Tyvärr hindrar inte detta att stora summor varje år slösas bort. Innan vi redovisar några av de exempel vi hittills har funnit vill vi uppehålla oss en stund vid begreppet slöseri. Vad är egentligen en förslösad krona?

Det finns flera sätt att definiera detta. Inköp eller satsningar man egentligen inte har råd med är kanske vanligast. Det kan även handla om saker man verkligen behöver, men betalar för mycket för, exempelvis till följd av en dåligt genomförd upphandling. Därutöver finns projekten som råkade bli dyrare än beräknat, och myriader av småutgifter som aldrig diskuteras i valrörelser men som lever sina egna liv i anonyma budgetluntor.

Våra resurser räcker inte på långa vägar till att beräkna det sammanlagda slöseriet, men resultatet av våra stickprov förskräcker. Slöseriet finns i kommunerna, i landstingen samt i staten och dess alla myndigheter, för att inte tala om i det enorma EU-maskineriet.

Sverige, liksom världen i övrigt, har genomlevt en stökig period med ekonomisk turbulens. Banker och biltillverkare har hängt på repen och i vissa fall räddats av statliga garantier eller lån. Sveriges kommuner och landsting får i år 17 miljarder kronor utöver de ordinarie statsbidragen för att ”slippa skära i välfärdens kärna”. Många dras trots detta med stora underskott, men fortsätter pumpa in pengar i nöjesprojekt och skrytbyggen.

Av de 17 extramiljarderna går omkring 170 miljoner till Norrköping, en kommun som under den förra högkonjunkturen plöjde ned 300 miljoner kronor i en fotbollsanläggning som dessutom dras med tjugo miljoner i årliga driftskostnader. Gång efter annan stöter vi i våra undersökningar på just idrottsanläggningar. I Vänersborg fick Barn- och ungdomsnämnden 90 miljoner kronor till en innebandyarena. Notan reviderades sedan till först 140 och därefter till 176 miljoner. Sedan dess har priset höjts ytterligare. Den senaste prognosen ger en slutkostnad på 270 miljoner kronor. Värmdö kommun, med en total årsbudget på cirka 1,5 miljarder, har lagt 130 miljoner på ett äventyrsbad. Enligt kommunens beräkningar skulle det krävas omkring 100 000 besök per år för att täcka kostnaderna. Det blev betydligt fler, 160 000 besök under 2009, men ändå gick äventyrsbadet back med en miljon kronor i månaden.

Oseriösa och ogenomtänkta projekt, och verklighetsfrånvända glädjekalkyler, återfinns i förfärande många kommuner. Slöseriet omfattar inte bara skrytbyggen i hundramiljonersklassen. I snart sagt alla kommuner kan man hitta mängder av svårbegripliga utgifter.

Det småskaliga slöseriet är på sätt och vis värre än de stora förlustprojekten eftersom det handlar om summor som var för sig inte är stora nog att uppmärksammas. Detta innebär att de sällan eller aldrig tas upp till debatt. Men vad småslösarna saknar i storlek tar de igen i antal.

Den virtuella världen Second Life, som var i ropet under en kort period, ådrog sig stort intresse från offentlig sektor. Malmö kommun satsade 1,2 miljoner kronor på att utveckla ett eget utrymme där. Projektet Umeå Live, uppbackat av bland andra Umeå kommun, Västerbottens länsstyrelse och Umeå universitet satsade också på Second Life. Vetenskapsrådet delade ut tre miljoner kronor till forskare i Umeå för att studera ”religiositet i låtsasvärldar”.

Man kan givetvis tycka att samtliga dessa satsningar och projekt är lovvärda eller intressanta. Men eftersom resurserna inte är oändliga blir det förr eller senare en fråga om prioriteringar. Vänersborg, med sin dryga kvartsmiljard för en innebandyarena, har tvingats varsla 162 skolanställda om uppsägning. Slöseriet kan även leda till andra negativa effekter. Värmdös förlusttyngda äventyrsbad har konkurrerat ut ett lokalt gym. Skattepengar har därmed använts för att göra kommuninvånare arbetslösa.

I en radiodebatt (Studio Ett 7/9 -09) sade kommunminister Mats Odell (KD) att politiker som köper bubbelpooler på bekostnad av äldrevården röstas bort av väljarna. Han fick medhåll från företrädaren Sven-Erik Österberg (S)som ansåg att talet om slöseri är ”struntprat” som bygger på ”myter”. Våra undersökningar visar dock att både borgerliga och vänsterstyrda kommuner har betydande problem att skilja viktigt från oviktigt och nödvändigt från roligt.

Vi vet att många väljare är upprörda över slöseriet, både för vad det kostar och för vad pengarna i stället hade kunnat användas till. Därför startar Skattebetalarnas Förening och tankesmedjan Timbro nu SlösO – ombudsmannen mot slöseri med skattepengar. Till Slöso kan man vända sig med klagomål på hur skattepengarna används.

Vi kommer under året att följa upp de klagomål vi får in och verka för att slöseriet uppmärksammas och upphör. Slöso lägger sig inte i hur hög eller låg en viss skatt är, utan enbart hur och till vad den används. Vi förutsätter att samtliga politiska partier är intresserade av en självsanering i dessa tuffa tider. Ty varje förslösad skattekrona är, som bekant, en stöld från folket.

Johan Ingerö

SlösO

Maria Rankka

vd Timbro

Robert Gidehag

vd Skattebetalarnas Förening