I en debattartikel 20/11 skriver Horace Engdahl, Peter Englund med flera om faran att introducera engelska som skolämne i årskurs 1. Det påpekas i artikeln att den så kallade fritidsengelskan, alltså den engelska barn och ungdomar kommer i kontakt med på sin fritid, utanför skolans värld, är av avgörande betydelse för utvecklingen av deras kunskaper i språket. Forskningen är entydig på den punkten.

Ungdomar som har mycket kontakt med engelska på sin fritid, exempelvis via media, Internet, datorspel, med mera, har till exempel ett signifikant större ordförråd än de som inte av eget val kommer i kontakt med så mycket engelska. Positiva effekter av fritidsengelska hos högstadie- och gymnasieungdomar känner vi till, däremot vet vi betydligt mycket mindre om hur de yngre barnen påverkas av att vårt samhälle är fullt av engelska i alla möjliga sammanhang. Vi menar dock att det måste vara en fördel om skolan kan haka på det intresse även yngre barn har, genom sina fritidsaktiviteter, för det engelska språket.

Ju tidigare skolan kan komma in och fånga upp detta, och därigenom utnyttja barns och ungdomars egen motivation för att lära sig språk (i detta fall engelska), desto mer effektiv borde språkundervisningen kunna bli. Om barn tidigt blir medvetna om vilken potential kunskaper i ett annat språk har, så ökar chanserna dramatiskt att de senare väljer att även studera ytterligare språk. Horace Engdahl och övriga pekar ju också på nödvändigheten av att vi som talar ett litet språk globalt sett, lär oss fler språk än engelska för att vi ska vara konkurrensmässiga på en internationell arena.

Undertecknade håller för närvarande på att närmare undersöka fritidsengelska bland yngre skolbarn i en gemensam studie. Vi hoppas kunna visa på dess omfattning samt även kunna se om det finns samband med skolresultat och hur dessa samband kan beskrivas. Är det något som har potential att bli riktigt lyckosamt i undervisningssammanhang så är det situationer där man lyckas koppla barns och ungdomars egna intressen till det arbete som utförs under skoltid. Undervisningen känns då relevant, barnen är motiverade och de förmår direkt se hur nyvunna kunskaper kan användas i verkliga livet. Detta bör vi utnyttja till fullo.

LISS KERSTIN SYLVÉN

fil dr, Göteborgs Universitet

PIA SUNDQVIST

doktorand, Karlstads Universitet