Den bransch i USA som exploaterar och tjänar på det så kallade kriget mot terrorismen har 850 000 anställda i 2000 privata företag och 1300 offentliga organ. Den beräknas omsätta 4500 miljarder kr skrev Washington Post nyligen.

Att upprätthålla terroristnoja har blivit en ny affärsidé.

Terroristlarmen duggar även i våra media. Men i Europa eller USA handlar de sällan om verkliga terrordåd, utan vad som skulle kunna ha inträffat. Hur mycket som är falsklarm och PR får vi aldrig veta. Men trots att inget av över 500 årliga terrorbrott i EU enligt Europols senaste statistik har koppling till islam, kommer nya register, kartläggningar, lagar, listningar och gripanden på diffusa grunder, även här hos oss och alltid mot muslimer.

Även Säpo växer år från år. Alla omstridda tillslag som gjorts, från övergreppen mot två egyptiska flyktingar 2001 till dagens ny listningar, ligger CIA, FBI eller amerikanska privata terroristjaktsföretag bakom.

I april sattes en svensk medborgare med somaliskt ursprung på USAs begäran upp på FNs sanktionslista, en parallell till fallet al Barakaat 2001. Veckan efter sanktionerade EU beslutet. Han var tidigare generalsekreterare i ARS, Alliance for re-liberation of Somalia, en politisk paraplyorganisation som motsatte sig Etiopiens invasion i Somalia. För två år sedan satt han häktad på ungefär samma anklagelser. Då räckte inte bevisen för en rättegång. Men för ett sanktionsbeslut behövs inga bevis.

Beslutet är rent politiskt, utan protokoll och offentliggjorda bevis, utan rättsmedel för den drabbade. I praktiken kan USA med detta system straffa vem som helst på jorden med ekonomisk svartlistning. Nu fick mannen klart för sig vad som hänt när han inte kunde ta ut barnbidraget för att köpa fotbollsskor åt sin son.

Det är en svindlande tanke att USA, utan bevis, kan stoppa svenska barnbidrag. Eller som vår nu så tysta justitieminister Beatrice Ask sa efter ett möte med sin amerikanska kollega förra året. ”FNs terrorlistningssystem innehåller oacceptabla moment av osäkerhet”

Men det finns fler exempel på att terroristnojan blir svensk politik. FRA-lagen ger möjlighet att spana på alla telefonsamtal, e-post och internettrafik som passerar landets gränser. Användningen av lagen anges i förarbetena så diffust att den kan gälla allt från att försvåra Sveriges krigföring i Afghanistan, till terroristjakt i Sverige.

Bara fantasin sätter gränser för vilket snokande som kan motiveras, från påstått terrorismfrämjande eller säkerhetshotande opinionsbildare, till solidaritetsgrupper.

Eller ta SWIFT, vars syfte från början var att utveckla globala kommunikationslösningar. Även SWIFT har USA dragit in i terroristjakten, genom att kräva och få insyn i alla europeiska banköverföringar i bulk och att lagra informationen i fem år.

I terroristjaktens spår har en global infrastruktur för massregistrering och massövervakning byggts. Den vilar på en rad lagar, beslut och resolutioner, en del ännu bara i USA, många även i EU och därmed Sverige. Systemen är heltäckande och synkroniserade med varandra, på ett sätt som ger begreppet totalitär en ny innebörd.

FRA-lagen, SWIFT, Eschelon, datalagringsdirektivet, no-fly-lists nämns då och då i media, men sätts sällan in i ett sammanhang. Därmed blir det svårt att se hela systemets räckvidd.

Nyligen visade en rapport att vi alla som EU-undersåtar är registrerade i 35 olika register. Ser man hela bilden, är nästan alla i våra öppna samhällen nu ”registrerade”, alla våra resor över landgränser kan övervakas globalt, internettrafik och telefonsamtal kan övervakas av stater och privata säkerhetsbolag och att alla information som samlas om oss i offentliga eller privata sammanhang kan lagras, länkas, genomsökas, utväxlas och säljas.

Terroristnojan kan föra oss från integritetskränkningar till rättslöshet, som visserligen drabbar främst muslimer, men som snart kan drabba oss alla, i ett globalt övervakningssamhälle, där det som Kallocain och 1984 varnade för blir verklighet vid bankomaten, datorn eller på flygplatsen.

Terrorism måste liksom andra brott bekämpas under lagarna. De lagarna fanns redan före 11/9 2001. Men systemet av speciallagar och massövervakning som blivit en ny, lönsam global industri, hotar oss alla. Kriget mot terrorismen, vår tids farligaste villfarelse, skulle skydda det öppna samhället, men är på väg att bli dess största hot.

GÖSTA HULTÉN

Journalist och författare

Talesperson medborgarrättsrörelsen Charta 2008

http://www.charta2008.se/