Även av teologer måste man kräva intellektuell skärpa och exakt användning av orden. Att som Peder Thalén hävda (Brännpunkt den 12 februari) att tron på inkarnationens realism inte är den enda formen av klassisk kristendom är en lek med ord, något som Ingemar Hedenius skulle ha kallat trollsånger.
Författaren till första Mosebok trodde inte att världen skapades på sex kalenderdygn. Den som tror så har missförstått texten. Men Lukas trodde verkligen på jungfrufödelsen. Att dela den tron är inte fundamentalism.
Ingen kan förneka att de grekiska kyrkofäderna, Thomas av Aquino, Birgitta, Martin Luther, Lewi Pethrus och moder Teresa menade att Kristi födelse av en jungfru och hans uppståndelse var faktiska händelser "i köttet" och inte bara bildspråk.
Mycken förvirring kunde undvikas om man höll isär två diskurser. Med ord av Simone Weil: torgets och brudkammarens.
Den kristna dogmatiken vill på ett begripligt sätt framställa trons innehåll, så att detta innehåll kan uppfattas även av icke-troende. Informationen om vad tron innebär är offentlig, den kan ges i katekes, predikan och föredrag. Kunskapen kan kommuniceras. Den kan diskuteras på torget. Den ger besked om varför man bör vara troende kristen.
Den kristna mystiken däremot är sättet att leva denna tro. Den blir egen erfarenhet. Den är djupt intim, men kan av de benådade uttryckas i bilder, poesi och musik. Den passar inte för mediedebatter. Tiga är guld, silver är att viska.
En människa kan beskrivas med personnummer, fingeravtryck, CV och DNA-profil så att alla missförstånd om identiteten undanröjs. Detta motsvarar dogmatiken. Men är detta en uttömmande beskrivning? Den fulla sanningen är bortom orden och motsvaras av mystiken.
De två diskurserna ska inte blandas ihop. Men om man inte har tillgång till den första, den dogmatiska delen på den rationella nivån, då är det svårt att svara på Leif Zerns fråga (DN 7 februari): "Varför skulle jag då över huvud taget gå i högmässan eller julottan? … Jag kunde lika gärna stanna hemma och lyssna på Bruckners åttonde symfoni eller läsa några rader av Jehuda Halevi eller Gunnar Ekelöf."
Mystikern Thomas Merton (död 1968) säger i "Vägen till kontemplation" att de stora helgonen nått fram till den mest levande och samtidigt mest individuella och personliga kunskapen om Gud inte trots utan tack vare dogmerna.
Tiden prövar allt. Antingen överlever den klassiska realismen, eller också kommer Bibeln efterhand att införlivas i litteraturlistan i det som i dag vid Klassiska institutionen i Lund kallas "Antik mytologi, fem poäng".
Anders Piltz
professor i latin och dominikan
