Vid en presentation i riksdagen i början av 1990-talet fick jag på tafsen av en upprörd före detta partiledare. Han menade att det var omoraliskt att taktikrösta och lika omoraliskt att redovisa forskningsresultat om taktikröstning eftersom det riskerade att leda till ännu mer av det förkastliga beteendet: ”Väljarna skall rösta på det parti de tycker bäst om, punkt slut”, löd det argumentfria påståendet.

Men att av moraliska skäl avstå från att taktikrösta innebär bara att säga nej till delar av den makt som valsystemet ger den enskilda väljaren, och det utan några som helst garantier för att andra väljare avsäger sig sin motsvarande makt.

Taktikröstning är dessutom dubbelt rationell: en taktikröstare funderar inte enbart över de mål hon vill uppnå (innehållslig kalkyl) utan också över vilken väg som bäst leder till dessa mål (taktisk kalkyl). Taktikröstning innebär att avstå från att rösta på sitt bästa parti och istället ge sin röst till ett annat parti (vanligen det näst bästa) för att därigenom få större gehör för den politik man vill se genomförd. Forskning visar också att taktikröstare är något mer politiskt kunniga och intresserade än andra väljare, vilket är en typ av belägg för att taktikröstning är ett uttryck för rationalitet.

Det finns åtminstone tre former av taktikröstning som ibland tenderar att blandas samman: partitaktisk småpartiröstning, partitaktisk storpartiröstning och saktaktikröstning. Låt oss gå igenom dem en i taget och ge några exempel.

•Partitaktisk småpartiröstning innebär att man överger sitt bästa parti för att rädda ett litet parti nära fyraprocentspärren och därmed säkerställa att ”rätt” regering vinner valet. Det klassiska exemplet är de socialdemokrater som genom åren stödröstat på Vänsterpartiet för att säkerställa en S-regering. Även Miljöpartiet har fått draghjälp från S-sympatisörer, och i några val har MP säkert också fått stöd från en och annan V-sympatisör (1998 och 2002 då det gick bra för V).

Om de sista opinionsmätningarna inför valet på söndag signalerar att Vänsterpartiet är på väg under spärren kommer partiet med stor säkerhet att räddas av taktikröster från både S- och MP-sympatisörer.

Kristdemokraterna har på motsvarande sätt kunnat räkna in taktikröster från i första hand M-sympatisörer. I valet 1994 fick KD 4,1 procent av rösterna samtidigt som en stor minoritet av partiets väljare uppgav att de sympatiserade med ett annat parti.

Inför söndagens val pratas det om att både KD och Centern kan behöva stödröster från M- och FP-sympatisörer. Frågan är förstås om taktikröstarna är tillräckligt många för att rädda kvar båda dessa partier i riksdagen.

•Partitaktisk storpartiröstning innebär att man avstår från att rösta på sitt bästa parti därför att det saknar chans att komma in i riksdagen. Det exempel som brukar nämnas är Storbritannien med sitt majoritetsvalsystem (endast en person i valkretsen väljs till parlamentet) där det många gånger är helt meningslöst att rösta på det minsta av de tre partierna (oftast Liberalerna), eftersom mätningar och tidigare valresultat visar att man då ”slänger bort” sin röst.

I Sverige är det framförallt KD fram till och med 1988 och MP 1982, 1985 och kanske också 1991 som har gått miste om många röster därför att opinionsmätningarna visat på ett för långt avstånd upp till fyraprocentspärren. Sverigedemokraterna i valet 2006 är förmodligen ett annat exempel.

I valet på söndag blir det framförallt Feministiskt initiativs och Piratpartiets sympatisörer som kommer att taktikrösta på ett annat parti med mer realistiska chanser att klara spärren.

•Saktaktikröstning innebär att rösta på ett annat parti än sin förstapreferens för att ge sitt stöd till en viss politik i en eller flera sakfrågor. Det bästa exemplet är Miljöpartiet 1988 då många MP-väljare ville ”ge miljön en röst iriksdagen” trots att de tyckte bättre om ett annat parti. Många S-sympatisörer som röstar på V uppger också att de vill driva Socialdemokraterna åt vänster. Sverigedemokraterna skulle möjligen kunna vinna röster på samma sätt i valet på söndag.

I början av veckan började en helt ny form av taktikröstning diskuteras. I Svenska Dagbladet menade några statsvetare – halvt på allvar och kanske halvt på skämt – att det med tanke på alliansens stora opinionsövertag finns möjlighet att taktikrösta mot Sverigedemokraterna: De rödgröna sympatisörer som har givit upp kampen om regeringsmakten skulle då taktikrösta på alliansen för att begränsa Sverigedemokraternas inflytande i riksdagen.

MIKAEL GILLJAM

professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet